Barnkalas ur NPF-perspektiv

För två veckor sen hade vi barnkalas för lillasysters dagiskompisar. Hon fyllde 3 år i somras. Bättre sent än aldrig..... Men det gjorde henne inget. Viktigast var ATT hon fick ha kalas, och visa sina kompisar sitt hus och sina saker.

Snart ska vi ha 8-årskalas för M och hans klasskamrater. Allt detta triggade igång några tankar hos mig om NPF-barn och barnkalas.


Sociala svårigheter

• Jag har bloggat om när M hade kalas för ett år sen här och hur jag/vi tänkte då, när jag kom på att han inte hade varit bjuden på så många kalas. Vi bjuder alltid samtliga barn i grupperna. Jag förstår att alla inte kan eller orkar det, men nu har i alla fall alla barn varit bjudna till ett kalas. Föräldrarna tålde att det var trångt. Jag tror nog att rätt många föräldrar resonerar som så, att de hellre blir bjudna och trängs, än att deras barn inte blir bjudet.

Tydlighet 

• Varför inte skicka med ett schema över vad som kommer hända redan i inbjudan? Även om det "bara" innehåller fika och fri lek. Och berätta vilken fika som ska bjudas på.
• Och ha samma schema i text och/eller bild synligt när man kommer till kalaset.
• Och kanske även gå igenom några få regler med barnen. Vad de får göra och inte göra. I positiv anda förstås, utan för mycket pekpinnar. T ex: Istället för "Här inne får man inte springa" säg: "Här inne leker vi lugna lekar. Vill man springa får man gå ut."

Annorlunda perception

• NPF-barn kan lätt bli trötta av alla intryck. Tillåt barnen att gå undan. Det kan vara bra att ha några enskilda vråer (koja?), där man kan få vara ifred ett litet tag. Tvinga inte alla att vara med på lekarna, om ni har sådana. Barn vet bäst själva vad de mår bra av, tror jag. Lillebror och M började kalaset ute i studsmattan. De fick hoppa så länge de ville och det "besparade" dem en del av kalaset. Och vi andra fick det lite lugnare. Varför tvinga in dem och vara artiga? Och även lillasyster gick undan en sväng. Hon gick ut i trädgården. Jag lät henne hållas och hon kom in rätt snabbt igen av egen fri vilja.
• Ha inte på någon skvalmusik i bakgrunden. Det tröttar ut barn som har svårt att sollra bort ljud. Men varför inte lite musik med dans, om barnen är spralliga?

Hyperaktivitet

• Allt vi bjöd på (förutom gottepåsen i slutet) var lättsockrat med druvsocker. Man behöver inte börja kalaset med att göra barnen "höga" på socker. Ingen flygande start att göra det, precis....
• Sylten i tårtan gjorde jag själv genom att koka hallon och blanda med mosad banan och lite druvsocker.
• Ett alternativ eller komplement till tårta kan vara fruktsallad. Lillebror fyllde magen med stor portion, vilket lämnade mindre plats för tårta. Erbjud hel frukt om något barn inte vill ha det blandat.
• Vi bjöd på gottepåse och koncentrerad lättdryck/juice helt utan AZO-färgämnen och natriumbenzoat som gör ALLA barn hyperaktiva. Det finns ju koncentrerad lättdricka och juice i småförpackningar, så varför köpa saft på flaska som innehåller konserveringsmedel? Vi har en favorit som bara innehåller koncentrerad äppeljuice. Det kan vara värt att läsa noga på innehållsförteckningarna.
• Jag köpte godis som innehåller färgämnen från naturen eller inga alls: PEZ, Haribo t ex. Nu i efterhand ångrar jag, att jag inte bara la i russin, clementin och popcorn i påsarna, eftersom de var mångas första kalas och förväntningarna på godis därmed små. I alla fall hos de som inte har storasyskon.

Out of sight - out of mind

•  Att barn lätt glömmer sånt de inte längre ser, kan man utnyttja till sin fördel. Ta undan godis och andra sötsaker, när barnen gått ifrån det. Påminn inte. Och om det inte frågas efter: Släng!

Och slutligen: Vilket barn förlorar på att man gör så här, enligt punkterna ovan?