Translate

torsdag 11 oktober 2012

Barnkalas ur NPF-perspektiv

För två veckor sen hade vi barnkalas för lillasysters dagiskompisar. Hon fyllde 3 år i somras. Bättre sent än aldrig..... Men det gjorde henne inget. Viktigast var ATT hon fick ha kalas, och visa sina kompisar sitt hus och sina saker.

Snart ska vi ha 8-årskalas för M och hans klasskamrater. Allt detta triggade igång några tankar hos mig om NPF-barn och barnkalas.


Sociala svårigheter
  • Jag har bloggat om när M hade kalas för ett år sen här och hur jag/vi tänkte då, när jag kom på att han inte hade varit bjuden på så många kalas. Vi bjuder alltid samtliga barn i grupperna. Jag förstår att alla inte kan eller orkar det, men nu har i alla fall alla barn varit bjudna till ett kalas. Föräldrarna tålde att det var trångt. Jag tror nog att rätt många föräldrar resonerar som så, att de hellre blir bjudna och trängs, än att deras barn inte blir bjudet.

Tydlighet 
  • Varför inte skicka med ett schema över vad som kommer hända redan i inbjudan? Även om det "bara" innehåller fika och fri lek. Och berätta vilken fika som ska bjudas på.
  • Och ha samma schema i text och/eller bild synligt när man kommer till kalaset.
  • Och kanske även gå igenom några få regler med barnen. Vad de får göra och inte göra. I positiv anda förstås, utan för mycket pekpinnar. T ex: Istället för "Här inne får man inte springa" säg: "Här inne leker vi lugna lekar. Vill man springa får man gå ut."

Annorlunda perception
  • NPF-barn kan lätt bli trötta av alla intryck. Tillåt barnen att gå undan. Det kan vara bra att ha några enskilda vråer (koja?), där man kan få vara ifred ett litet tag. Tvinga inte alla att vara med på lekarna, om ni har sådana. Barn vet bäst själva vad de mår bra av, tror jag. Lillebror och M började kalaset ute i studsmattan. De fick hoppa så länge de ville och det "besparade" dem en del av kalaset. Och vi andra fick det lite lugnare. Varför tvinga in dem och vara artiga? Och även lillasyster gick undan en sväng. Hon gick ut i trädgården. Jag lät henne hållas och hon kom in rätt snabbt igen av egen fri vilja.
  • Ha inte på någon skvalmusik i bakgrunden. Det tröttar ut barn som har svårt att sollra bort ljud. Men varför inte lite musik med dans, om barnen är spralliga?

Hyperaktivitet
  • Allt vi bjöd på (förutom gottepåsen i slutet) var lättsockrat med druvsocker. Man behöver inte börja kalaset med att göra barnen "höga" på socker. Ingen flygande start att göra det, precis....
  • Sylten i tårtan gjorde jag själv genom att koka hallon och blanda med mosad banan och lite druvsocker.
  • Ett alternativ eller komplement till tårta kan vara fruktsallad. Lillebror fyllde magen med stor portion, vilket lämnade mindre plats för tårta. Erbjud hel frukt om något barn inte vill ha det blandat.
  • Vi bjöd på gottepåse och koncentrerad lättdryck/juice helt utan AZO-färgämnen och natriumbenzoat som gör ALLA barn hyperaktiva. Det finns ju koncentrerad lättdricka och juice i småförpackningar, så varför köpa saft på flaska som innehåller konserveringsmedel? Vi har en favorit som bara innehåller koncentrerad äppeljuice. Det kan vara värt att läsa noga på innehållsförteckningarna.
  • Jag köpte godis som innehåller färgämnen från naturen eller inga alls: PEZ, Haribo t ex. Nu i efterhand ångrar jag, att jag inte bara la i russin, clementin och popcorn i påsarna, eftersom de var mångas första kalas och förväntningarna på godis därmed små. I alla fall hos de som inte har storasyskon.

Out of sight - out of mind
  •  Att barn lätt glömmer sånt de inte längre ser, kan man utnyttja till sin fördel. Ta undan godis och andra sötsaker, när barnen gått ifrån det. Påminn inte. Och om det inte frågas efter: Släng!

Och slutligen: Vilket barn förlorar på att man gör så här, enligt punkterna ovan?

8 kommentarer:

  1. Hej,
    Tycker överlag som dig när det gäller kalas, men det sista reagerade jag på: Out of sight, out of mind. Detta gäller långt ifrån alla barn, min son kommer ihåg allt, och då är han endast 2 år så han skulle definitivt märka att godiset är borta. Jag har även en vännina vars dotter tidigt räknade ut att kakfatet kunde förvinna och alltså hamstrade på sig jättemånga kakor när mamman gick ut ur rummet och sedan gömde hon kakorna. (den dottern var ca 5 år då och vid 10 år diagnoserades hon med Aspergerssyndrom och Adhd.) Det är då kanske bättre att redan i förväg fördela godiset så att var och en kan bestämma när de vill äta godiset/kakorna, en liten nyans i kalasandet ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag självklart är det så! Håller med. Har man sådana barn, så gör man nog bäst i att göra som du skriver. Men är inte det ovanligt för barn med NPF? Alla mina tre glömmer i alla fall. Fast det är klart de kommer ihåg sånt som betyder nåt.

      Man kan ju också sätta undan det i t ex kylskåpet och ta fram om det frågas efter. Något mellanting alltså. Så gör vi när vi är tveksamma, t ex om vi tar undan leksaker. Då mellanlagrar vi ett tag. Frågas de inte efter åker det. Frågas det efter får det komma fram igen.

      PS. Själv var jag sån som stannade och åt tills kakfatet var slut. Sockerberoende redan då, suck.... :)

      Radera
    2. Hej,
      Min erfarenhet av NPF är just det, att man aldrig kan veta vad de kommer ihåg och inte, men vissa samband går tydligen lättare än andra, dvs kakfat :) snart försvinner det och då måste det snabbt lagras kakor på något bättre ställe. (så jag tror att den mamman trodde att vi andra hade ätit hiskligt många kakor på det kalaset, kan bli rätt tokigt ibland, för hur ska man kunna säga att ditt barn gömmer kakor när du går ut ur rummet?)

      Radera
    3. Hahaha, ja så är det nog. Ser det framför mig. Lillasyster har sina gömmor på olika ställen ibland. Tomater bland Bio-tåget - varför inte? :) (Vi hittade dem relativt snabbt, innan de möglat.) Nu har nog inte hon NPF men hon fattade sambandet att hon inte får äta körsbärstomater, eftersom hon bara suger ut kärnorna och slänger resten.

      Tack för din kommentar! Den var bra och du har rätt. Jag hade nog inte tänkt igenom hur andra barn funkar när jag skrev inlägget. Mina är inte så förtjusta i kakor och tårta. Och de går att lura med godis och glass också. De glömmer. Men som sagt, det är MINA barn.

      Radera
  2. Vad bjöd ni på? Lite nyfiken! Behöver lite tips :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tårta gjort på botten med köpt mix. Jag fuskade, men har gjort helt ok botten på potatismjöl tidigare, trots att jag använder druvsocker istället för vanligt socker. Det blir lite kompaktare och svårare att vispa fluffigt, men det funkar. Och så använder jag kokosolja som fett till formen. Jag gör två tunna bottnar som jag lägger ovanpå varandra. Till fyllning kokade jag hallon som fick svalna och sen blandades med mosad banan och lite druvsocker. Ovanpå var vanlig grädde på en tårta, vispad havrevaniljsås på den andre. Och så dekorerades de med frysta hallon.

      Och vanlig fruktsallad som komplement.

      Jag hade även vanlig glass ifall någon inte gillade tårtan, men inte mycket gick åt av den.

      I min andra blogg: aspergermammasrecept.blogspot.se finns två muffinsrecept som jag brukar använda mig av. Speciellt det med äpplen och kanel brukar bli bra och ingen känner att de är utan vanligt socker.

      Lycka till!

      Radera
  3. En liten upplysningens finger dock, vad gäller druvsocker! Det är en glukos, ofta gjort på vete, och bara en annan form av glukossirap. Druvsocker kan alltså ge lika mycket hyperaktivitet som vanligt socker (och för en del även mer!).

    Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Glukos och http://utanallt.blogspot.fr/2010/05/nagra-rader-om-glukossirap.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojdå! Tack för att du berättade det. Det visste jag inte! Ur askan i elden, blir det ju då!

      Jag har köpt druvsocker i påse. Det står inget om ursprunget faktiskt. Måste fråga leverantören.

      Hur fick du länkarna klickbara? Det lyckas inte jag med.

      Tack, återigen! :)

      Radera