Tema: Utredning - Optikerbesök

När M gjorde WISC-testet under ADHD-utredningen, fick vi reda på att M har svårt att tolka visuell information. Han var stark på det auditiva, dvs allt med ljud, och kunde kompensera med det, sa psykologen. Så det skulle nog ändå gå bra för M, trodde hon. Naturligtvis frågade jag hur vi kunde hjälpa M med det visuella. Om vi kunde träna honom. Hon svarade att det nog bara är så och alltid kommer vara så för M. En del av autismen, som vi fick leva med.

För säkerhets skull tog jag honom ändå till en ögonläkare. Vi ville utesluta att detta berodde på hans ögon. Ögonläkaren hittade dock inget, utan sa tvärt om att M såg mycket bra. Till och med bättre än normal syn. Så vi lät det vara. Man bör lyssna på experterna, tänkte vi. Inget att göra.

Ett och ett halvt år senare, så fick Sabina mig att inse Ms verkliga problem. Att han har svårt med 3D-seendet. I fredags var vi hos en optiker. Jag hade letat upp den som verkade duktigast i vår stad, och skrev ett mejl med symptomen i punktform och frågade om hon kunde hjälpa oss. Om hon kände till Kaplans metodik. Det gjorde hon inte, men hon svarade ändå utförligt på mina frågor och erbjöd en ordentlig synundersökning. Hon skrev att hon misstänkte att M hade svårt med ackommodationen, dvs att fokusera lång bort, fokusera nära, och sen långt bort igen och så vidare. Då blir det ju svårt att se i 3D.

Vi var hos henne i fredags. Och mycket riktigt: M är översynt precis som sin far. Det brukar ge ljuskänslighet (som han har) och att man får svårt med ackommodationen. Och M har lite astigmatism på ett öga, men det trodde hon inte påverkade honom så mycket. Och som tur var hade han ingen skelning alls. Den hade han inte ärvt av mig. Så inga prismaglasögon verkar behövas. (Annars vanligt vid autism, enligt Kaplan.)

Han fick ett par låneglasögon att använda vid läsning i 3 veckor. Optikern sa att det visserligen är normalt för barn i den åldern, att vara lite översynta, men att hälften av dem blir hjälpta av glasögon. Så de brukar erbjuda barnen låneglasögon, för att se vilken hälft varje barn tillhör.

Hon trodde dock inte att hela Ms problematik beror på översyntheten. En del ligger i tolkningen och det kunde hon tyvärr inte hjälpa mig med. Det blir att läsa på och/eller söka sig vidare efter hjälp.

Och sen har vi lillebror, som i och för sig inte verkar ha så mycket problem med 3D-seendet, men som är extremt ljuskänslig. Är även han översynt? Det borde absolut uteslutas. Jag får ta honom till samma optiker, för detta är inget som utredarna på BUP funderat på. (Vi har precis gjort färdigt hans utredning och väntar på resultatet.)

Efter allt jag läst som Doktor Kaplan och Sabina skrivit i sin blogg, så känns det som att en ordentlig synundersökning borde ingå i alla NPF-utredningar. För det är sorgligt om man stannar vid att alla barnens svårigheter beror på olikheter i hjärnan, när vissa barn kan få hjälp av något så enkelt som glasögon. Eller förklaringar av vad det egentligen är, som de ser. Se Sabinas blogg, så förstår ni vad jag menar med det sista.