Älskar man varandra hjälps man åt

Sen jag fick den där aha-upplevelsen i somras (som jag skrev om i mitt förra inlägg) och numera är betydligt längre ifrån den berömda väggen, försöker jag tänka kreativt på enkla saker jag kan göra för att spara på makens energi. Jag gör allt sånt som har låg poäng hos mig, dvs kanske 1 till 4 på en 10-gradig skala i ansträngning, om jag vet att det är saker som är 7:or till 10:or för honom. Ja, på ett ungefär. (Se inlägget om vårt poängsystem här.)

Igår var jag på anställningsintervju vilket innebar att maken skulle hämta barnen. Att vara ensam med alla tre förbrukar en hel del energi i rask takt, även för mig. Så naturligtvis funderade jag på hur jag kunde underlätta för honom att bibehålla sin energi och vara den bästa pappan han kan vara (=en väldigt bra pappa). Så här gjorde jag:

1. Eftersom jag är arbetslös och hade tid över på förmiddagen, handlade jag för att det skulle finnas gott om mat att välja på för honom att ge till barnen. Han har ofta svårt att komma på vad han ska ge. Jag handlade även 3 chokladbitar till honom och en dosa snus. (Inte nyttigt, men detta var inte tillfället att kämpa med dessa beroenden....) Denna information fick han via SMS.

2. Jag röjde köket, eftersom ett stökigt kök gör honom yr i huvudet och han får svårare att plocka fram mat.

3. Jag förberedde middagen. Skalade potatis och la fram skärbräda, tomat och lök, så han bara kunde komplettera med resten och slapp leta fram allt (=jobbigt för honom). Jag messade honom informationen att han kunde laga kokt potatis och hamburgare ifall jag kom hem sent. Denna info fick han också via SMS. Nu i efterhand, så inser jag att det hade varit bättre att lämna denna info på en bänk i köket. Alltför många SMS med information, rör till det för honom.

4. Jag la några äpplen och en flaska med vatten i barnvagnen, ifall barnen skulle vilja gå till en lekplats efter dagis. Han har ju inte rutinen på detta, så lätt för honom att glömma.

5. Jag SMS:ade honom information om vilka tider som gäller för hämtningen. Jag hade sagt det på morgonen, men han brukar glömma sig och behöva fråga om.

" Hämta alltså M strax efter tre. Småtrollen innan halv, ja alltså det räcker om du är på dagis halv."

Precis när jag hade messat iväg detta kom jag på att jag glömt vara tydlig med "vilket halv". Jag var på väg att förtydliga, men så funderade jag på om han skulle känna sig idiotförklarad av det. I min värld så är det logisk ordning. Först M klockan 15 och sen småttingarna vid halv. Halv fyra alltså. Så jag skrev inget. Men han erkände senare att han inte fattat vilket halv jag menade och vem som skulle hämtas först. Nästa gång ska jag vara tydligare. (Men det blev rätt ändå.)

6. När jag var framme där intervjun skulle hållas messade jag honom att jag skulle höra av mig direkt när vi var klara.

Det funkade bra, förutom med förvirringen med "halv". Jag är glad att jag tänker själv nu äntligen, och struntar i allt vad folk tycker om curling och jämställdhet. Det här är vad som funkar för oss. Så här använder vi våra styrkor och hjälps åt. För älskar man varandra, så hjälps man åt. Inte dänger varandra i huvudet med fina ord om jämställdhet och vad partnern borde klara av.

Och det var inte heller särskilt jobbigt för mig att göra "allt" detta. Dränerade mig inte alls på energi. Jag kom fram till intervjun och gjorde bra ifrån mig, pigg och glad. Och maken gjorde ju sin del. Han hämtade ju och gick till lekplats med barnen. De stannade så länge att jag faktiskt fick en lugn stund för mig själv när jag kommit hem. (Och så lagade jag maten.)