Att vårda kärleken

Igår var jag och maken på konsert. Det var 3:e gången vi lämnade över barnen till barnvakt på kvällen, sen M föddes. Alltså på 8 år. Det är inte alls att rekommendera, att göra det så sällan.... Men det har bara blivit så, eftersom det länge har behövts helst 3 barnvakter som känner barnen väl och kan deras rutiner. Och det har inte funnits. Nu var det en artist vi verkligen ville se, och barnen har lugnat ner sig så att det räcker med 2 barnvakter, så vi slet oss loss. Och det gick jättebra. Det var LSS-avlösaren och min syster som var här. Barnen är så vana vid dem, att de knappt reagerade när vi gick.

Men M är samtidigt en orolig själ och vill ha en förälder hos sig när han ska somna. Därför väntade vi in i det sista med att berätta. Till dagen innan. M tog det bra. Han är ju stor nu. Och ville verkligen träffa sin moster. Jag la fram det logiskt för honom. Förklarade att det är några saker som man måste vårda när man är vuxen:

1) Sig själv
2) Sina barn
3) Sitt hus
4) Sitt jobb
5) Sitt förhållande

Jag berättade att maken och jag varit lite slarviga med den där sista punkten. Att alla föräldrar bör vårda sitt förhållande, så att kärleken finns kvar även i framtiden. M har frågat mycket om skilsmässa på sistone. Några barn i klassen har skilda föräldrar, så det har satt igång funderingar hos honom. Jag förklarade att maken och jag är kära i varandra fortfarande, så att han inte behöver vara orolig för skilsmässa. Att det bara är sånt alla vuxna måste göra, för att hålla kärleken vid liv. För att det inte ska bli skilsmässa i framtiden. Och jag förklarade att de flesta föräldrar tar hjälp av barnvakter ibland. Han rabblade upp vilka klasskamraters föräldrar som hade slarvat med att vårda sitt förhållande. Han förstod och tyckte till om med att det var en ganska bra idé att mamma och pappa stack iväg. Jag lovade att hjälpa honom vårda sitt förhållande i framtiden, tillbaka. (Han hjälpte ju oss genom att vara duktig.) Att jag ska passa hans barn, när han ska på konsert med sin framtida fru.

Stora saker att prata om med ett litet barn, jag vet. Men M är klok och lite lillgammal. Han mår bra av att förstå hur allt hänger ihop, med hjälp av logik. Att få veta varför. Han somnade gott i mosters närhet.

Idag på förmiddagen hade han varit extra duktig i skolan. Förmodligen inte på grund av detta. Men det har i all fall inte skapat någon oro i hans kropp, tänker jag.... :)