Tomatplantor

I våras sådde barnen och jag några tomatplantor. Anledningen var att det skulle hända något här hemma. Jag misstänkte att vi inte skulle orka ta oss ut på utflykt så mycket vi ville, denna sommar heller. Man vill ju ändå att barnen har något att minnas och berätta för sina kamrater. Och också för att M och jag skulle ha ett gemensamt intresse och något att prata om. Och naturligtvis fick vi in lite pedagogik och träning också. Behöver jag tillägga att han älskar tomater? :)

Vi har även odlat en del annat, för att barnen ska lära sig varifrån frukt, grönsaker och bär kommer. Alla barnen har älskat att plantera och har stolt smakat på potatisar, morötter, jordgubbar, persilja, dill och annat. Det är inte så överdrivet mycket som det låter, så nu hoppas jag att ni inte tror att jag har superkrafter, och får dåligt samvete själva..... Jag har ju varit lite ledig i våras också, så jag har haft tid att gräva. Och sett det som terapi att komma ut i naturen en stund varje dag, när jag var på väg in i väggen. Dessutom är tomten liten och redan full med annat, men lite av varje har vi fått plats med. Och det har nog gjort deras sommar hemma lite roligare. En resa i naturen, om än hemma.

I alla fall: Det blev totalt 24 tomatplantor. När vårt lilla uterum blev för litet för dessa, flyttade vi ut hälften av dem. De behövde också stagas upp. Studsmattan var perfekt att knyta fast dem i. Genom att flytta ut hälften kunde vi undersöka vilka som klarade sig bäst inför nästa år. Det var rätt lika, om man ska döma på antalet mogna tomater. Tomaterna i uterummet mognade lite snabbare. M var helt med på att detta första år var ett experimentår. Vi fick misslyckas, för att lära oss. En nog så viktig sak att veta i livet....

Vi visste också att plantorna skulle vissna på hösten. "Men det är mycket bättre att ha haft tomatplantor och de vissnat, än att inte haft några tomatplantor alls." Och så ska vi plantera våra favoritplantors "barn" nästa säsong.

M gick in så mycket för det, att han t o m klappade plantorna. Jag visste inte om att han gjorde det, förrän han råkade knäcka en och blev helt förkrossad. Den klarade sig dock rätt bra, men det visste vi inte då. M fick öva på att fokusera på det som är bra. Vi försökte glömma det tråkiga och tänka på alla de andra 23 plantorna, varav ingen faktiskt vissnat. Och det kräver en del jobb. Man får inte glömma att vattna dem. Men det skötte vi bra. M tog ansvar och kom ihåg dem nästan varje dag. (Resten fixade jag, utan att han märkte det så mycket.) Och totalt hade vi räknat till 79 tomater, så det fanns mycket positivt att fokusera på. Inte behöver man haka upp sig på ett misstag, när man gjort så mycket bra!

Vi lärde oss även vilka krukor som är de bästa, inför nästa säsong. Och hur viktigt det är med växtnäring, rätt jord och kraftiga pinnar. Att vi planterade lite för sent på året. De sista tomaterna utifrån ligger nu i en påse tillsammans med 2 äpplen, för att frosten inte skulle ta dem. Vi kommer testa nya sorter, som t ex gula och bruna tomater. För att variation är kul och för att det inte måste vara "exakt, exakt likadant som innan".

Allt detta har gett oss många tillfällen för samtal. Vi har övat kommunikation, att lyssna och att inte avbryta. Först pratar du. Då är jag tyst. Sen pratar jag. Då är du tyst. Osv. Och när M velat ha kontakt med mig, har han kunnat ta upp det här med tomatplantorna. Han vet att detta är ett gemensamt intresse.

Förresten, vet ni hur gott tomater som får mogna på plantan smakar? :)