När de var klara såg pianoläraren lite konfunderad ut och undrade: "Lyssnar han på Liszt?" De hade nog haft en diskussion om svåra pianostycken. Kanske lite ovanligt med en blivande 8-åring? "Detta är nytt för mig." sa han också om Ms funktionshinder. "Det ska nog gå bra bara vi kommunicerar." sa jag och försökte låta förtroendeingivande. "Fråga mig om det är nåt!"
Det kändes lite dumt, eftersom jag faktiskt inte nämnt hans funktionshinder, när jag bad om en plats. Jag var lite för rädd för deras rädslor.... Att han inte skulle få någon plats, om jag berättade. Att de skulle hitta på att det var fullt redan. Det är nog faktiskt enda gången, jag struntat i att berätta om hans behov i förväg. Jag undanhöll informationen för att det är en liten privat pianofirma, som kan göra som de vill. Och för att jag kände på mig att det kommer att funka. Och gör det inte det, så kan vi ju bara säga upp platsen. Då har vi testat, i alla fall.
Men det går faktiskt jättebra. Förvånansvärt bra. Idag spelade han "Månadssången" med bägge händerna samtidigt och tittade även på "noterna" som är skrivna med bokstäverna C, D, E, F och G. Ja, det återstår att öva lite till - det var rätt klinkigt, men det finns helt klart potential. M konstaterade själv att han inte kände sig redo för att spela upp stycket på konsert.... Lille plutten! Så jag fick berätta att han inte går där för att spela konsert, utan för att vi ska testa om han tycker det är lika roligt som att leka med gosedjurskatterna, eller kanske att vifta med snören. (Man får väl hoppas?)
I vilket fall så tänkte jag att jag skulle ge lite instruktioner till pianoläraren, som stöd. Varför inte? I punktform via mejl, enligt nedan.
- M behöver stöd att hålla kvar koncentrationen på uppgiften. Det funkar oftast om man peppar och påminner honom att fortsätta. Börjar han prata om något ovidkommande, så funkar det bäst om man håller med honom eller svarar något neutralt, och sen raskt för över uppmärksamheten på det som ska göras. Försöka ignorera det som han inte ska göra och föra in honom på rätt spår. Börjar man säga saker som "det där ska vi inte prata om nu" blir han lätt nervös och det låser sig.
- M har svårt för att titta på händerna och instruktioner långt bort. Om han har noterna så nära händerna som möjligt, är det lättare för honom.
- Han har svårt med tidsuppfattningen, vilket förmodligen innebär svårigheter med att hålla takten. Andra sidan gillar han metronomen på elpianot, så med stöd av en metronom funkar det nog bra.
- Han behöver tydlighet. Att man förklarar det självklara. Som hur bra man ska kunna ett stycke. Varför man ska öva just på det stycket eller vad han lär sig. Eventuellt vad som kommer sen. Han är rätt duktig på att själv ställa frågor, och det är viktigt med ett tydligt svar. Frågar han om samma fråga flera gånger, så funkar det oftast att avleda uppmärksamheten på något annat. Han frågar om när han är osäker, för att han vill kolla att man svarar samma sak. Men han har hört.
- Hellre fråga mig en sak för mycket, än en sak för lite. Och allt går bra att fråga om. Tillsammans tror jag att vi löser det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar