Sen jag nästan gick in väggen i somras fick jag mig en tankeställare.
Jag började uppvisa symptom som jag känner igen så väl från maken. Till
exempel att jag inte klarade av att ta in för mycket information på en
gång. Att jag var tvungen att gå undan och vila, för att det kändes som
att kroppen höll på att stänga ner sig alternativt som att jag skulle
börja skrika på familjen. Att jag inte kunde stänga av bakgrundsljud som
köksfläkten. Osv. Det var en läskig upplevelse, men nyttig. Det fick
mig att förstå hur maken har det rätt ofta eller mest hela tiden. Jag
fick faktiskt en enorm förståelse för honom. Han är ju trött. Och tar ut
sig själv nästan till bristningsgränsen, gång på gång. Rätt omänskligt
jobbigt faktiskt.
Jag brukar tänka mig att vi alla har en vanlig energitank och en
reservtank. Har man NPF, tar den vanliga energin slut snabbare och man
börjar använda energin i reservtanken, för att hänga med i NT-takten.
När den energin är slut får man ett utbrott, beter sig allmänt konstigt
eller bara flyr undan. Omgivningen begriper ingenting och tycker att man
bör skärpa sig.
Jag kan erkänna att jag också får
utbrott när min reservenergi är slut. Det hände i somras. Maken tyckte
då, att jag borde skärpa mig.... Men när han insåg snabbt läget, så
skickade han iväg mig för att vila upp mig i ett tomt rum. Jag kan nog
inte beskriva den kränkning jag kände i ord, när han sa åt mig att
skärpa mig. Jag som hade gett allt och gjort mitt bästa och faktiskt
blev jätteledsen för att jag tappade humöret. Och det mitt under
utbrottet, fastän jag inte visade det. Tänk att många med NPF har det så
här varje dag! "Skärp dig!", säger vi till dem. Och så tvingar vi dem
att lova att inte göra om det. Att stanna kvar och bete sig. Som om
logik och löften skulle kunna förhindra nästa tillfälle då en människa
tappar kontrollen över sig själv, för att energin är slut. Jag vet av
erfarenhet att det inte går.
Det som funkar är att hjälpa dem att avbryta långt innan reservenergin
är slut. Att uppmuntra dem att gå undan när den vanliga energin är
slut, och "tanka upp" ny, dvs vila sig. För det gör vi som är NT,
inbillar jag mig. Sen maken börjat gå undan oftare och framför allt tidigare, så mår hela familjen bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar