Maken och jag har precis varit på parterapi. Vi har valt att gå på det, eftersom kommunikationen oss emellan verkligen kunde vara bättre, speciellt när det är fullt upp med barnen. Vi är ofta stressade och missförstår därmed lättare varandra. När det bara är vi två, så brukar vi kunna kommunicera, men det hjälper ju oss inte på dagarna när barnen är vakna.
Vi berättade om "garageläget", som jag skrev om i mitt förra inlägg och det tyckte terapeuten var bra. Vi berättade även om när vi skriker "rött" och "orange" genom huset. "Rött" betyder, släpp det du har i händerna och spring annars slår sig någon allvarligt, t ex ramlar ner från studsmattan, trillar med en sax i handen osv. "Orange" betyder kom inom 20 sekunder, för jag klarar inte detta länge till eller att det är på väg att bli "rött". Och "rött" och "orange" är helst det enda som ska skrikas igenom huset, tillsammans med "kom och hjälp mig med blöjbytet annars får vi bajs i halva badrummet". I övrigt försöker vi enbart prata med varandra när vi är i samma rum. Det håller nere ljudvolymen, stressen och missförstånden.
Ett annat läge som vi införde idag på terapin är "tankeläsningsläge". Det är när någon p g a tidsbrist försöker effektivisera kommunikationen med att fylla i den andres meningar, eller tolka mellan raderna. Detta blir nästan alltid fel, och som terapeuten sa, så kan vi människor sällan läsa varandras tankar. Så när någon känner sig missförstådd, så säger den "tankeläsningsläge" och den andre måste sluta med tankeläsningsförsöken och stanna upp och lyssna istället.
Ytterligare ett läge som faktiskt mest jag använder, är när jag hamnar i "grönsaksläge", dvs när jag är mentalt utmattad och inte tänker klart längre. När jag behöver en mikropaus, för att samla energi. Då fattar maken direkt att han inte kan ställa några krav eller ha förväntningar på mig.
Och en sak till som terapeuten tydligt påpekade, är att vi måste korta ner meningarna, när det är rörigt. Enkla korta budskap som går fram. Det är egentligen rätt självklart, men tänk att det ska vara så svårt att tänka på det, när man är stressad, när man behöver det som bäst.
Finns det fler bra "lägen" eller knep man kan använda för att förbättra kommunikationen i ett ansträngt läge? Tipsa gärna!
Vår familj består av: Äldsta sonen "M" 15 år (född 2004) som har diagnoserna autism och ADHD, "lillebror" 12 år (född 2008) som har diagnosen autism med hyperaktivitet, "lillasyster" 11 år (född 2009) som är neurotypisk, sonen "plutten" 2,5 år (född januari 2018), maken som har en del drag av autism och ADHD samt jag som är mestadels neurotypisk. Jag brukar säga att killarna är aspergare, eftersom de är högfungerande dvs normalbegåvade.
Translate
onsdag 31 augusti 2011
Parterapi och andra "lägen"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker det låter som en super ide med olika färger.
SvaraRadera