Jag och maken har diskuterat det här med att städa de senaste dagarna, och jag tänkte dela med mig lite av vad vi har kommit fram till. Först vill jag säga att min man faktiskt städar, inte så gärna, men han gör det och han kan. Dock inte så ofta och lika bra som mig, enligt mig själv. Ofta hittar jag saker på helt fel plats. Och det där utrymmet bredvid mikrovågsugnen använder han till att trycka in allt som han inte vet var det ska vara. Rensar inte jag där, har vi konstant ett berg med saker bredvid och t o m framför mikrovågsugnen. Inte alls irriterande, när man ska värma något...
I alla fall, eftersom min make är så öppenhjärtlig mot mig, så förstår jag nu varför det är så här. Det kräver helt enkelt all hans energi när han städar. Han lägger 100% av sin tankekraft på städningen, eftersom det behövs. Anledningen är att han ser alla detaljer på allt han ska plocka upp och dessutom spinner vidare på allt han ser. (Det här är XX. Så här är det konstruerat.... Undras om man kan göra det så här istället.... osv osv.) Han kan inte hjälpa att han gör så här. Det kommer automatiskt och han kan inte stänga av det. Så det blir självklart väldigt jobbigt och tråkigt för honom att städa. Han säger att det känns lite som en box i huvudet.
Jag då? Jo, jag lägger kanske 10-70% av min energi på städningen, när jag städar. Är det plocka in disk så 10%, eftersom händerna nästan klarar det av sig själva. Är det sortera upp något nytt, så ca 70%, men det händer väldigt sällan. Oftast ligger jag på 20-30%. Jag tänker bara: "Här är XX. Den ska ligga här." osv och tänker inte mer på sakerna än så. Lite som en tränad apa eller robot, om ni förstår vad jag menar.
Det som händer är att jag måste fylla resterande procent med något, t ex skriva ett blogginlägg i huvudet eller tänka på något kul eller något jag måste göra sen. Jag vilar mig alltså under tiden om jag behöver det, eller orkar dra igång nästa projekt i huvudet. Men jag måste fylla upp resten av hjärnan med något. Annars blir det för tråkigt. Oftast sitter min städutmattning (om den kommer) i kroppen, främst benen. Maken å sin sida, måste vila huvudet en stund efteråt. Han klarar inte att städa ända tills tröttheten i kroppen kommer. Inte konstigt det! Man får ha förståelse. Och hur han vilar sig? Genom att fokusera 100% på ett intresse. Sen är han på gång igen!
Jag tror förklaringen ligger i det autonoma minnet, som tydligen ska vara mindre utvecklat hos dem. Jag har hört att de använder faktaminnet (semantiska?) istället. Jag brukar säga att det är för maken att göra frukost, som det hade varit för mig att rabbla tyska verb. För mig sköter händerna det av sig själva, näst intill. Helt plötsligt ligger där en ostmacka, utan att jag behövt lägga mycket tankekraft på det alls. Och ibland när jag är väldigt trött, glömmer jag att jag redan gjort en macka och gör en till av misstag.
Åh, jag känner igen mig i hur du beskriver din man. Precis så är det för mig när jag städar - har aldrig kunnat sätta ord på det förrän nu dock. Tack! Får jag kopiera och spara din text? Jag gör just nu en npf-utredning och skulle behöva den för att kunna förklara för psykologen mfl.
SvaraRadera/Eva
Självklart får du det Eva! Jag blir bara glad om min text kan hjälpa någon! :) Lycka till med utredningen!
SvaraRaderaFnissar gott och instämmer med maken. Som aspie med barn med samma diagnos är det rutschema och en etapp i taget som gäller, med regler för vad jag får ge mig på och vad jag måste låta bli (för att inte skena iväg så som du beskriver). Annars står jag där och skruvar isär toaletten och kommer på väg ner i källaren när jag ska hämta en tång på att jag inte sorterat alla prylar i garaget... för att inte tala om när jag ska slänga papper (måste ju gå igenom allihop igen!). Men vi överlever, en gång per vecka saneras huset. Värst av allt är att sortera tvätt, särskilt strumpor - för med mitt detaljseende är det nästan omöjligt att hitta matchande par :)
SvaraRaderaTack för att du förtydligade Golcher! Ja, det är EXAKT så där här hemma också. Han far runt mellan göromålen. Men jag brukar utnyttja det. Om han börjar laga något som behöver lagas, så försöker jag låta honom hållas om det går. Strunt samma att vi sagt att han skulle fixat något annat. Dumt att inte låta honom få göra färdigt när han har energin till det. ;) Förresten, varför har du olika strumpor? Kasta och köp 20 likadana par! :)
SvaraRaderaJag googlade på asperger och städa och fick då fram detta inlägg :) Jag har också väldigt svårt för att städa och får licksom aldrig riktigt till det. Blir alltid en massa saker över som jag inte vet vad jag ska göra av och får ångest. Ännu mer störande blir det då alla säger att det är väl bara att städa, du är bara lat. Kämpar fortfarande med att acceptera mig själv och att jag inte är sämre än andra för att jag har asperger.
SvaraRaderaCaroline, kan du lägga alla dessa saker i en stor låda, och ta fram vid ett annat tillfälle. Eller ställa undan och slänga efter ett tag, om du inte tittat i lådan?
SvaraRaderaSjälvklart kämpar du och kan inte rå för det. Klandra inte dig själv! Du är ju bra på annat istället! :)
Jag har aspergers', och är gift med en kvinna som inte har det, och vi har en dotter som kanske har det. Jag läste lite från detta till min fru, och hon trodde att det var hon själv som skrivit det. Otroligt träffsäkert. Tack för en bra bit text!
SvaraRaderaKul att du tyckte det! :) Kände du igen det själv, dvs upplever du det som min make?
SvaraRadera