Öppet brev till Sanna Lundell och s k "experter"

Jag måste erkänna att jag inte orkat följa allt som skrivits om ADHD i Aftonbladet på sistone. Jag har varit för upptagen med att ta hand om mina barn. Vi är lite ansträngda om man säger så.... Men några saker har jag i alla fall snappat upp. Och jag har fattat vilken häxjakt det är på oss bokstavsföräldrar. Men jag bryr mig egentligen inte så mycket, för jag vet att alla som känner vår familj och som läser här fattar vad det handlar om och vad det inte handlar om. Och sonen som har autism och ADHD har det bra, både hemma och i skolan och utvecklas bra. Men jag kan ändå inte låta bli att skriva ett öppet brev till dig Sanna och s k "experter". Det gäller främst följande inlägg (eftersom jag inte hittade ditt ursprungliga inlägg - har du tagit bort det?):

http://blogg.aftonbladet.se/sannalundell/2011/08/den-har-kommentaren


Alltså hrumpf! Jag vill tydliggöra följande saker:
* Ingen missbrukar i detta hem. Vi dricker knappt ens alkohol, eftersom ingen av oss ser poängen med det. När jag var gravid drack jag inte en droppe, eftersom barnets välmående var viktigare än tillfällig sinnesförvirring. Den enda medicin jag tog var typ två alvedon. Jag ville veta att: "Om det blev något fel med mitt barn, så var det inte mitt fel."
* Ingen av oss vuxna slåss. Min man har aldrig slagit mig, varken när jag var gravid eller efteråt.
* Polisen har aldrig varit här och det har heller inte behövts.
* BUP litar INTE ALLS BARA på föräldrarnas beskrivning. Kvinnan som skrev kommentaren vet inte hur det går till. BUP gör objektiva test (datortest, s k WISC-test), träffar barnet utan föräldrarna, fråga lärarna osv. Visst frågar de oss också (dumma vore de annars), men det är bara en del av allt som vägs samman.

Visst lämnade kvinnan som skrev kommentaren en öppning om att det finns barn som har "riktig ADHD" (eller vad menade hon?), men i alla fall så tänkte jag påpeka att jag nog är en rätt vanlig tjej: Har skött mig i skolan, skaffat mig en utbildning, aldrig hamnat i polisens register, aldrig testat knark, röker inte, snusar inte (det gör dock maken), har dock druckit måttligt (men slutade nästan helt med det när jag träffade maken 5 år innan jag blev gravid), har jobbat på kontor i 10 år, min mentala hälsa har alltid varit bra och jag har inte varit deprimerad osv osv. Dessutom har jag läst rätt många böcker om autism, barn och barnuppfostran och har erfarenhet av barn sedan länge. Jag brukar ofta få höra att jag är en bra mamma. Ja, jag är nog en rätt vanlig tjej, som inte gjort något konstigt och är definitivt inte är sämre på barnuppfostran än någon annan, men det tror du och dina "experter" kanske inte på? Något måste jag väl ändå gjort fel? För inte kan det väl vara så enkelt att förklaringen finns i generna? Att "felet" jag gjorde var att jag gifte mig med "fel gubbe"... Han som är så oerhört intelligent på många områden, men har sina svårigheter inom det som är typiskt för autismspektrum. Och att "felet" även fanns i min kropp, i mina gener nedärvda från min far, också en gubbe som är oerhört intelligent på många områden, men har svårigheter som är typiska för autismspektrum. Jaja, men det var autismen tänker du Sanna, INTE ADHD. Då kan jag nämna för dig att det även finns en vuxen person med tydliga ADHD-drag i släkten (men personen är inte våldsam). Det är dock ingen av oss föräldrar. Och om man nu tror på gener, så kan ju faktiskt föräldrarna till barnen som kvinnan tänker på också ha ADHD, fast odiagnostiserad. Det är kanske därför de inte mår så bra. Tillåt dig att tvivla lite: Vad kom först? Hönan eller ägget?

Och inte kan du själv väl tro att denna kvinna, vars kommentar du valt att publicera, har rätt?!? Då borde du kanske också ha minst ett barn med ADHD, om det som står i Aftonbladet stämmer, dvs att du och din karl har bråkat sinnessjukt mycket. Du är kanske orolig? Men då kan jag lugna dig. Kvinnan har fel. Bråk ger inte ADHD.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13332328.ab

Men tro mig Sanna, jag vill också veta vad ADHD egentligen beror på, så jag kan hjälpa min son på bästa sätt. Jag gör vad som helst för att han ska få det bättre (men avvaktar med att medicinera). Bl a har jag lagat glutenfri mat till hela familjen sedan i somras, och tagit bort alla produkter med socker och E-nummer. M a o numera lagar vi all mat från grunden. En rätt liten ansträngning jämfört med att ha ett ADHD-barn....


Vi kan nog enas om att det behövs fler studier och att man behöver gå till botten med vad ADHD egentligen är. Är det genetiskt, en miljöfaktor eller genetiskt + en miljöfaktor (nedärvd svårighet att bryta ner gluten t ex). Under tiden underlättar det för alla oss som dagligen kämpar med ADHD, om kändisar som du inte publicerar kommentarer med enstaka personers ovetenskapliga tyckande, om du förstår vad jag menar.... 

Och om du tvekar om ADHD egentligen finns, så är du väldigt välkommen hem hit. Jag lovar att inte säga något otrevligt alls till dig. Inte ett enda kränkande ord. Jag är inte sån. Men faktum är att jag inte behöver säga ett enda ord till dig. Det räcker om du kommer hit några dagar och bara tittar hur vi har det. Och om du vill kan du få försöka hantera ett s k vredesutbrott med pedagogiska metoder, istället för sättet vi hanterar det på: Få upp blodsockret eftersom han inte "är sig själv" vid lågt blodsocker. (Men när han börjar fara illa av dina pedagogiska metoder, avbryter jag försöket och sticker åt honom något att äta.)