Har du googlat in på denna sida? Tycker du att skolpersonalen är orättvis och inte tillåter ditt barn att vara annorlunda eller livligt? Tycker du att de överdriver? Tror du att de bara gör så för att de inte gillar ditt barn och/eller dig.
Min vän, jag vet varför! Det är för att de bryr sig om ditt barn. Och om dig. Det är för att de ser att ditt barn behöver hjälp och att de inte klarar själv inte att ge rätt hjälp. Visst är de frustrerade och trötta och ibland kanske gnälliga på dig om vad ditt barn gjort eller inte gjort. De är bara människor. De är frustrerade, men det betyder inte att de inte vill väl. De vill bryta den onda cirkeln, för sig själva javisst, men främst för ditt barn.
Du tycker kanske att ditt barn är fullt normalt. Rätt likt dig själv faktiskt och det har ju gått jättebra för dig! Det betvivlar jag inte en sekund. Men tänk om ditt barn har dina styrkor, egenskaper plus en del svårigheter som du själv inte har eller som du på något sätt lyckats övervinna. Vad säger att ditt barn kommer lyckas lika bra som dig själv? Vill du ta risken att det går annorlunda? För alla barn utvecklas bäst med rätt stöd... Och dessutom har många diagnosbarn otroliga förmågor. Om du visste hur mycket matte min ADHD/aspergerkille förstår, skulle du häpna.
Se det från pedagogernas håll. Alla pedagoger väljer det yrket för att de gillar barn, även ditt, tror jag faktiskt. Samtalen med dig tillhör inte det de längtar efter. Tvärt om något av det jobbigaste i deras yrke. Varför skulle de då hitta på? Men det funkar bra hemma, tänker du. Vad bra, säger jag! Men hemma och skolan är två helt skilda världar för barnet. Och du har ju växt samman med barnet och kanske hittat rätt strategier av dig själv. Det har inte personalen och absolut inte klasskamraterna.
Har du kanske vänner eller släktingar som tjatar på dig att ditt barn är annorlunda och borde kollas upp, så gäller samma saker där. Jag hör ofta talas om barn där föräldrarna vägrar inse. De anhöriga som frågar mig vad de ska göra för att hjälp barnet och familjen, gör ALLTID det av omtanke och ALDRIG i nedsättande ordalag. De är genuint bekymrade. De vill väl!
Snälla, snälla googla fakta, läs mer på denna blogg, på andra bloggar, informera dig, lyssna på personalen, osv osv innan du promt tackar nej och nekar ditt barn den allra bästa hjälp som finna att få. Och inte är väl din stolthet viktigare än ditt barns utveckling? (Inte för att en diagnos är något att skämmas över. Jag skäms inte en sekund.) Det tror jag inte, om du tänker efter. Men du behöver tid att vänja dig och har rätt att sörja om du vill. Lycka till! Menar inget illa med detta inlägg. Jag har varit där....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar