I morse kom vår ena avlösare hem till oss med ett strålande förslag. Hon hade tänkt på det här med att M behöver listor på vad olika människor gillar att prata om. Hon hade kommit på att hon själv som barn hade en mina-vänner-bok där kompisarna fick skriva in sina intressen osv. M borde ha en sån!
Vi diskuterade det lite och det slutade med att jag tänker be skolpersonalen ordna så att alla barn skriver en sida om sig själva, t ex med vad de tycker om att göra och vad de tycker om att prata om och fler saker som pedagogerna tycker är lämpliga och som underlättar kommunikationen barnen emellan. Kanske på dator, så det blir läsligt för alla barn? Sen kopierar de upp detta, tillsammans med kort på barnen och varje barn får en kopia som de kan titta i i skolan och/eller ta med hem. De har säkert gjort liknande saker, men jag har inte sett exakt det här. Jag tror det hade hjälpt M mycket, att ha det samlat i ett häfte som han kan ta fram och bläddra i när han känner sig osäker på hur han ska söka kontakt med ett visst barn.
Och jag tror att det gagnar alla barn och att de flesta av dem tycker det är kul. På detta sätt slipper M bli utpekad, som det hade blivit om bara han hade haft en mina-vänner-bok. Och om man kopierar istället för köper var sin bok till barnen, räcker det att de skriver ner vad de gillar en gång.
En fråga: min svägerska har en son på snart 6år. Sen han var 3 år har
SvaraRaderaDet varit väldigt tydligt att han inte är som andra barn. Han kan inte leka med andra barn, svårt med ögonkontakt,aggresiv, dåligt tal, kan inte cykla eller klättra. När det är barnkalas söker han sig bort eller ev leker med nån som är högst 3 år. Har ät och kiss/bajs problem. Hela deras liv är väldigt styrt av honom . Till min fråga: hans föräldrar verkar totalt omedvetna om att deras son är annorlunda. De vägrade assistent på dagis och jag undrar: ska jag/ bör man antyda eller vara uppriktig och säga vad man tror om deras barn. Jag jobbar inom skolan och är absolut säker på att han har Asperger . Eller ska man vara tyst och hålla med när föräldrarna säjer att " alla barn är olika"...
Det där är en jättesvår fråga, men JA, för barnets skull måste man absolut säga något. Han kommer utvecklas mycket bättre med hjälp. Frågan är bara till vem. Det verkar som att dagis-personalen är medvetna om det, men annars kan du anonymt ringa dem och säga vad du misstänker, så kan de kolla upp om de tror det stämmer (om det inte gjort det). De har givetvis tystnadsplikt och får inte berätta något för dig MEN DE FÅR LYSSNA. Fundera lite på om du ska utnyttja det....
SvaraRaderaTyvärr görs inga utredningar om inte föräldrarna vill. Föräldrarnas rätt står alltså över barnens rätt till hjälp. :( Så om de inte vill, går det inte. Jag tror att det bästa du kan göra om du vill prata med föräldrarna, är att portionera ut det i en takt som de klarar av. Om du säger att du är helt säker på att han har Asperger, kommer det förmodligen inte mottas på rätt sätt. De har ju nekat sonen hjälp på dagis, så de lever i djup förnekelse. (Men jag tror absolut att du har rätt. Allt det du skrev är tydliga tecken.)
När de säger att alla barn är olika, kan du svara att "ja det är de" men för den saken skull inte hålla tyst. Berätta att du hört talas om en pojke som påminner väldigt mycket om deras son. För jag antar att du känner till fler om du jobbar inom skolan. Du kan ju beskriva något annat barn med Asperger utan att berätta att barnet har det, förrän efter ett tag. Alla föräldrar lyssnar om man säger att man träffat ett annat barn som är likt deras. Var lite listig.
Eller om du tror de skulle klara det, ge dem ett faktablad, men risken är att de blir arga. Din svägerska, dvs din brors fru? Eller din mans syster? Det kan vara smart att låta den som står närmast leverera budskapet, så kanske din bror om det är hans syster? Han skulle kunna säga att du tycker det påminner mycket, och att de i alla fall skulle kunna kolla upp det för sonens skull. Så blir det inte du som är "besserwissern från skolan" osv. Men det måste tas när det är lugn och ro, barnet inte är i närheten och ni har tid för diskussion. Förbered dig/er på att det inte kommer bli rätt. Men de får bli arga i sådana fall, anser jag. Och du vet att du gjort allt du kunnat för deras barn.
En fundering till: Många framstående människor har Aspergers t ex Einsten trodde man, Bill Gates. Googla det och hitta fler! Det kan du ju nämna också. Det finns så mycket positivt också, som man kan ge näring!
Ja, det var lite lösa funderingar, men berätta lite mer för mig, så kan jag hjälpa dig lite bättre. Jag ger dig gärna fler råd! :)
Stort lycka till om vi inte hörs!