Kommunikationsproblem: Att bokstavstolka

Det sägs att många med autism tolkar det man säger bokstavligt. Säger du att de ska se upp för tåg, tycker de att du är konstig, eftersom tåg inte kommer uppifrån. Men visst är det en kontinuerlig skala och många är väldigt duktiga på att ändå förstå vad som menas, knappt så de själva ens tänker på det. Jag tror att många av dem har lärt sig vad olika uttryck betyder, precis som vi andra. Men jag gissar att många av dem ändå någonstans i huvudet hör det som sägs bokstavligt. Min make t ex brukar mestadels förstå vad jag menar, men ibland skiner det igenom att han tolkar det jag säger bokstavligt. Nedan följer ett exempel.

Jag: "Vill du duscha innan gästerna kommer?"
Maken, skitsurt och rätt spydigt: "Frågar du mig vad jag vill? Du, det blåser idag...."
Det kliar liksom i kroppen på honom varje gång det blåser och då tänker han bara på vindsurfing och vill ut på vattnet. Att släktkalas och stora kompisträffar är jobbiga för honom (p g a alla intryck han får eftersom han har överkänsliga sinnen), gör ju inte direkt saken bättre...
Jag försökte formulera mig lite bättre: "Behöver du duscha innan gästerna kommer?"
Maken: "Ja, det behöver jag säkert, men efter en halvtimme luktar jag lika mycket svett igen."
Det var olidligt varmt den dagen.
Jag gjorde ett nytt försök: "Tänker du duscha innan gästerna kommer?"
Maken: "Nej!"
Jag: "Bra, då hinner JAG duscha!"

Han erkände efteråt att han inte riktigt hade fattat vad jag menat, och det kan jag förstå. Klart att han redan var irriterad för att han inte kunde sticka ut och vindsurfa, och att han var tvungen att sitta hemma på kalas istället. Och inte blev det bättre för att jag klagade på hur han skötte sin personliga hygien.... (Enligt hur han tolkade mig. Jag hade ingen aning om en dusch behövdes eller inte.)

I fortsättningen säger jag meningar som: "Du, jag vill gärna duscha innan gästerna kommer. Hinner jag det? Du tänker kanske också duscha, eller? Det blir förmodligen ont om tid om vi båda ska duscha." DET är jag säker på att han förstår direkt.

Tydlighet är oftast nyckeln när man pratar med mina aspergare. Jag vill bli mycket bättre på detta. Jag tror att många s k neurotypiska skulle kunna bli bättre på att uttrycka sig tydligt. För de som har samma funktionssätt som maken blir trötta av att inte förstå och att själva behöva "översätta"  meningarna de hör oss säga, till en mening de förstår. Jag tycker faktiskt att vi är skyldiga att vänligt hjälpa dem på traven så mycket vi orkar, när vi märker att de inte förstår. Och tänk så mycket bättre och trevligare kommunikationen blir. Jag tror att det mest är en vanesak för oss andra. Mycket lättare än att vi ska begära av dem, att de ska bli bättre på att förstå oss. De har ju redan försökt med detta hela sitt liv! Det är bättre vi andra möter dem på halva vägen istället. Vi måste bara veta om att "det här är en människa som tolkar mig bokstavligt" och tänka på det.