Translate

tisdag 9 augusti 2011

Läkarbesök: Borrelia?

Idag var jag hos frissan en sväng. Det drog ut på tiden, så maken fick vara ensam med alla tre barnen i en timme. När jag kom hem var det kaos. Lillebror hade varit trött på dagis och satt i soffan och var missnöjd. Lillasyster hade kladdat bajs i badrummet och M hade fått ett insektsbett på benet. Det var väldigt svullet och hade en röd ring omkring det vätskande såret.

Vi försökte få ur M vad det var som bitit honom. Om han märkt eller sett något, men han bara ylade att han inte visste och att han absolut inte ville till doktorn och att det inte var något farligt alls. Han hakade upp sig på att det hände igår, inte idag, som vi föräldrar var helt säkra på. (Vi hade sett hans ben på morgonen.) Vi fick inget vettigt ur honom, trots flera försök att lugna ner honom (fråga vad som gjorde honom rädd osv) och att resonera med honom. Han bara sprang runt och flaxade med armarna och skrek att han absolut inte ville till doktorn.

Maken ringde 1177 och jag fick gå ut med M och lillasyster för att maken överhuvud taget skulle höra vad de sa. Under samtalet förberedde de en kvällsöppen vårdcentral på att vi var på väg dit. Maken fick släpa in M gråtandes i bilen och tvinga honom till vårdcentralen. Jag fick ta hand om småsyskonen som ville följa med och skrek i kör. Lillebror skrek att han hade ont i en nagel... Men de små lugnade sig hyfsat fort efteråt. Det hade inte M gjort. Han skrek på vårdcentralen också. Sköterskan frågade vad han hade gjort, och då skrek han bara till svar, osv, osv....

För att göra en lång historia kort: Förmodligen getingstick eller fästingbett med borrelia. Men maken och jag tror inte alls på getingstick, eftersom M då hade gjort rätt mycket väsen av det när det hände. Så det blir Kåvepenin mot borrelia imorgon.

Efteråt förstod M allting, glasklart. Vi pratade om det och jag frågade om han förstod att vi hellre tvingade honom till doktorn en dag, än lät honom få en rälig sjukdom som kunde sitta i flera månader eller år. Han förklarade att han hade varit rädd för att få en spruta direkt i såret. (Men det sa han inte innan, eftersom det bara låste sig i huvudet på honom.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar