En nyvunnen FB-vän med asperger skrev på sin sida att hon hittar sig själv, paradoxalt nog, när hon skapar så intensivt att hon glömmer sig själv. Hon rekommenderade andra att göra det. Jag funderade lite kring det. Hm, glömma sig själv... Går det? Alltså, jag kan koncentrera mig och sjunka in i saker totalt (som jag upplever det), men jag glömmer aldrig mig själv. Kanske om jag tittar på en riktigt bra film. Är det så det är för dem, när de hamnar i djup koncentration? Det som de fokuserar på, blir som "en riktigt bra film" (ja, ni fattar vad jag menar)? Det är bara det, att deras "film" kanske inte har ett slut? Det kommer inga eftertexter som får dem att vakna upp... Det kommer istället en sur människa som säger till dem att sluta, eller lyssna, eller att klockan blivit för mycket.
Jag tänkte efter lite till, och då speciellt på hur maken är när han är i garaget och micklar med sina hobbygrejer. Då han totalt tappar tid och rum. Han säger att han bara ska gå ut en halvtimme och sen kommer han in 3 timmar senare. Skitirriterande, speciellt om det utspelar sig på kvällen/natten och man har tre barn som vaknar tidigt.... Det är klart att man inte orkar gå upp klockan 6 om man somnade klockan 2.... Jag frågade maken och han erkände, att precis så är det. Han glömmer sig själv. Han glömmer att han är toanödig osv. Om han glömmer sig själv, så ska ju inte jag bli irriterad eller ledsen för att han inte kommer ihåg mig!!! Jag tror att vi behöver någon slags pipande timstock ute i garaget, som tar honom tillbaka till verkligheten, så slipper jag känna ansvar och agera "levande timstock". Problemet är väl bara att han ska kommit håg och f a vilja slå på den...
Förresten, den där koncentrationen som de lyckas frambringa, när de väl är intresserade av något, det är väl något att skriva i sitt CV, om nåt!? Tyvärr har vi ännu inte kommit dit när aspergare vågar skriva i sitt CV vilka de egentligen är (eller?), men tänk vad underbart om de kunde göra det och lista allt positivt, t ex: "Jag har Asperger Syndrom, vilket innebär att jag bl a är fenomenalt duktig på att koncentrera mig. När jag jobbar med en uppgift, sjunker jag in i den och fokuserar 100% på den tills den är klar. Det leder oftast till ett mycket bra resultat." Vilken chef hade inte tyckt att det låtit tilltalande?!
Jag skulle inte heller direkt säga att jag har Asperger rakt ut. Inte heller skriva det i min CV. Men om det kommer på tal så pratar jag bara positivt om det.
SvaraRaderaJag kan förlora mig i mitt jobb. Jag kan tänka mig att det har med AS att göra. Jag gör mitt jobb 150% och det känns alltid bra. Om jag inte gör det 150% får jag alltid dåligt samvete.
Jag har funnit dig pga FB. Jag har en blogg med.
Jättekul att du hittat mig! :) Skriv gärna fler kommentarer! Jag lär mig av era kommentarer och det gör bloggen mer levande!
SvaraRaderaJag ska läsa din blogg imorgon, när jag har lite mera ork kvar. Godnatt! :)
att glömma sig själv är rätt lätt. Jag glömmer mig själv när jag måste spela roller runt människor för att passa in, jag liksom fastnar i rollen i flera månader och ibland år. Jag glömmer av min behov när jag hyper-fokuserar på något jag finner intressant, jag kan tänka oj jag borde nog gå på toaletten men sen går det timmar och jag har fortfarande inte gått. eller att glömmer av att äta.
SvaraRaderaFrida, det låter ju jättehemskt att du ska behöva spela roller för att passa in. Vad hade behövt vara annorlunda i omgivningen (miljön, människor osv) för att du skulle känna att du passar in precis som du är? Jag är övertygad om att du duger precis sån som du är och att det är vi andra som behöver ha mer förståelse och ändra oss gentemot dig.
SvaraRadera