Hjälpmedel: Listor för kommunikation

Vi har haft jättemycket problem med att M bara tjatar om oväsentliga saker, om hur höga vissa saker är jämför med andra (berg, träd, byggnader osv). Värst har det varit för ena avlösaren. Han har verkligen tjatat sönder henne med detta. Det har inte ens hjälpt att hon sagt att hon stänger av öronen. (Det har funkat innan.)

Jag har funderat rätt mycket på varför han gör så. Det har varit rätt irriterande, faktiskt. Så när vi åkte bil på väg till badstranden och han satt längst bak i vår minibuss och hon längst fram, och han skrek igenom hela bilen med en sådan jämförelse om en mötande bil, så kom jag på det. Han vill så gärna ha kontakt med henne hela tiden, men han vet inte om vad han ska prata om, så han väljer det han ser eller det som han känner till väl, dvs hans intressen (vindkraftverk). Det är ju ett rätt enkelt val. Ungefär som vi vuxna pratar om vädret eller oss själva, när vi inte vet vad vi ska konversera med någon om. Det är helt okej att göra så i kontaktsökarskedet, men sen måste man gå över till något annat, om inte konversationen ska dö ut eller den andre ska tröttna på en. Avlösaren har jobbat med M i ett år nu, så han borde verkligen komma vidare i kommunikationen med henne...

Jag frågade M om han inte var intresserad av avlösarens jobb. "Nej!" blev det ärliga svaret. Här har vi verkligen något att jobba med. Hur ska hon bli intressant för honom? Hur ska han fatta att hon har mycket att berätta och kan lära honom mycket om han bara lyssnar och ställer rätt frågor.

M har ju otroligt svårt för att förstå andra människor. Det är dags att han börjar träna på vad som gör varje individ unik. Vad han ska prata med varje individ om. Vem som gillar vad och vem som har gjort vad, osv. Emma Magnusson, som själv har Asperger och som jag lyssnade på när hon föreläste, berättade att hon brukar göra listor när hon ska ringa till någon. Hon skriver upp stolpar för vad hon ska säga till olika människor. T ex vad hon ska prata med kompisen om och vad hon ska prata med sin mormor om. Och hur ofta hon ska ringa. Hon hade frågat sin kompis, när hon blir orolig ifall hon inte ringer. "Varannan vecka" svarade kompisen, så Emma har skriver in det i kalendern med det intervallet.

Min pappa, som jag anser har Asperger även att han inte har någon diagnos, har listor på allt. Innan han ringer någon, skriver upp vad han ska säga på en lapp. Och i sin kalender skriver han även ATT han ska ringa. Jag har länge tyckte att det inte är så charmigt: "Vem skriver upp ringa till sina barn på att-göra-listan?" Det gör man ju spontant! Men det är ju det som betyder nåt: Att han skriver upp det. Annars hade det inte blivit gjort. Han är inte som jag. Att ringa någon spontant, är ett längre steg för honom än för mig.

Och det här med att ha listor över vad man ska prata med folk om - det är ju faktiskt det vi neurotypiska gör automatiskt. Vi har listor i huvudet utan att vi knappt tänker på det, för vad vi pratar med olika människor om. Jag är övertygad om att M kan lära sig detta. Problemet är upprepningarna, att arbeta bort dem. INGEN vill prata en längre stund med någon som upprepar samma frågor eller kommenterar gång på gång.