Idag tänkte jag göra något lite annorlunda. Jag misstänker att det är några stycken som följer min blogg, utan att jag vet vilka ni är (eftersom jag ser statistisk). Jag tänkte be er skriva lite kort (anonymt) vilka ni är, vad ni har för barn (åldrar) och om ni har ett barn (eller flera) med autism. Bara om ni vill alltså... Bara om ni tycker det är kul. Jag vill absolut inte att någon ska känna sig tvingad. Jag är verkligen tillräckligt glad och nöjd med att ni läser och att jag får "klick" på inläggen! Tänkte bara detta som en kul grej jag kunde testa... Och det vore intressant för mig att läsa om er för omväxlings skull! :)
Ofta tittar jag vad läsare "googlar in på" och hämtar inspiration där för nya inlägg, men så tänkte jag - varför inte fråga er direkt!? Vad vill ni läsa om? Något speciellt ni undrar?
PS. Ni kan kommentera här även om ni läser detta inlägg när det blivit gammalt. Jag ser alla kommentarer på alla inlägg, även på de allra äldsta.
Hej!
SvaraRaderaLinn 35 år från Sthlm här.
Två söner 6 och 4 år.
6-åringen har adhd med överhängande hyperaktivitet.
Inga tecken på lillen.
Efter många år i servicebranschen är jag nu sjukskriven sedan 7 månader för utbrändhet/depression. Det blev för mycket än dag med alla krav från alla håll.
Diagnosen fick vår son när han fyllde 5 år. Senaste året har jag "bråkat" med skola och andra om att han ska få resurs osv.
Vi och barnens pappa bor i ett litet hus 15 min från City med tåg)
Går i kost-tankar just nu. Funderar även mycket på medicinering (som vi ej testat och inte vill ha heller. Varit på bup och pratat med läkare som tyckte som vi. Men funderar gör jag ju ändå)
Ja det var lite om oss. Imorgon ska jag på föreläsning på ADHD-center om närliggande diagnoser. ADHD-center har verkligen varit en räddning för oss! Att träffa andra i samma situation. Ha det bra! Bra jobbat!
Hej igen Linn!
SvaraRaderaÄntligen nappar någon på detta inlägg! :) Alltid lika trevligt att veta vilka ni läsare är.
Jag förstår verkligen att du bråkar med skolan. Han har väl rätt till resurs? Varför får han inte det?
Det låter ju toppen att bo så centralt. Jag var på kurs en gång i Stockholm och gick över motorvägen klockan fem när det stod helt still. Huh!
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att kostomläggningen gjort oerhört stor förändring för familjen. Mer än jag någonsin kunde tro. Färre blodsockerfall och betydligt mindre hyperaktivitet. Och mer kontaktbara barn. Så jag rekommenderar det absolut. Men ta det i små steg som ni klarar, speciellt om du är utbränd/deprimerad. Något måste ni ju äta! Kanske minska på socker, sen ta bort det helt. Därefter ta bort gluten och alla snabba kolhydrater. Och glöm inte att lägga till nyttigheter som nötter och grönsaker! Jag looooovar dig, det jobbet jag gör nu med kosten är betydligt mindre jobb än att ha två hyperaktiva ADHD-barn. Skulle aldrig vilja gå tillbaka!
Skriv gärna igen och ha det jättebra! Kul att du tittar och kommenterar! :)
Och glöm inte att ge fiskolja, Eye Q. Det är ju en väldigt enkel åtgärd, som ger effekt på många barn.
SvaraRaderaHej, jag håller på och läser igenom din blogg. Jag är 22,tjej, socionomstuderande. Jag tycker autism är jätteintressant, även fast jag inte känner någon med autism/asperger.
SvaraRaderaHej och välkommen Sofia!
RaderaVad trevligt att du läser och ger dig till känna! Hur hittade du hit?
Jag kan verkligen önska att fler socionomer kunde tycka som du. Det hade behövts tror jag.
Tveka inte att fråga om det är något du undrar eller som känns oklart i något inlägg. Och jag tror säkert du känner någon med autism. ;) Det är nog mer att du inte vet varför vissa är "speciella". Fundera lite på de som du känner som kan anses vara annorlunda, eller som folk säger är "speciella". Kanske är de "vanliga" aspergare? ;)
Välkommen som sagt!
Hejsan. Mitt namn är Josefine och jag är 23 år gammal och bor i Göteborg. Googlade mig in här någon gång för någon vecka sedan och har sedan dess läst igenom hela bloggen från sista inlägg till första.
SvaraRaderaJag själv har drag av asperger men ingen diagnos, däremot håller jag på nu och ska ta tag i att få någon diagnos för min depression. Tror mest att Aspiedragen inspireras av den nämligen, då det oftast är under mina låga perioder som jag har störst "problem", speciellt det med syn och hörselintryck. Asperger finns dock i släkten då jag är ganska så säker på att både min storasyster och min pappa har det. Min storasyster och min ena lillebror har även ADHD.
Att läsa din blogg om hur skolan och alla ställer upp och är intresserade att göra livet enklare för M och Lillebror gör mig så glad att läsa. Jag minns när jag var liten hur min syster flera gånger var så ledsen för att hon t.ex missat att gå på teater med klassen. Min mamma förklarade flera gånger för skolan att min syster behövde mer tydlighet och veta aktiviteter i förtid, men skolan lyssnade inte på det utan tyckte det var "roligt för barnen med överraskningar" och därför sa till dom först när de kom till skolan att idag skulle de på teater. Trots flera tillsägningar som sagt att de kunde iaf ringa hem till mamma dagen innan så hon kunde förbereda min syster på det så vägrade de anpassa sig på något sätt. Min syster bröt ihop, gick hem från skolan och mamma var tvungen att gå hem från jobbet. Sen var min syster ledsen för att hon missat teatern som hon ändå ville gå på. Min syster fick ingen som helst hjälp av skola eller BUP, utan skickades runt till flera olika skolor, varav ingen kunde hjälpa henne. Idag lever hon ett liv där hon tar till droger som hjälpmedel tyvärr, och min pappa är alkoholiserad. Om de bara hade fått hjälp från början, hade de antagligen kunnat leva ett mycket mer "normalt" liv. Och inte behöva ta till droger som egentligen bara tar isär dom.
Därför gör det mig så glad att läsa om dina barn. Om en mamma som verkligen bryr sig (min mamma gjorde allt hon kunde som ensamstående till 3 barn också, men utan någon hjälp och innan internet var det inte direkt enkelt att veta vad man skulle göra) och kämpar, om en skola som vill alla så väl.
Själv håller jag även på att utbilda mig till bibliotekarie nu, med inriktning på barn och ungdomsbibliotek. Därav vill jag lära mig så mycket jag kan om olika människor och diagnoser, så att jag i framtiden kan göra ett så bra jobb som möjligt med att finnas där för alla barn.
Tycker det är intressant att läsa i din blogg om tips och hjälpmedel på hur man kan hantera personer med asperger. Allt funkar inte på alla, men det är bra att kunna så mycket tips och tricks som möjligt :)
Kramar, Josefine :)
Hej!
RaderaJosefine! Varmt välkommen till bloggen! Ursäkta du fick vänta så länge på svar. Det har varit mycket annat i mitt liv nu, så bloggen har fått vila lite. Jag blir naturligtvis jätteglad för att du orkat läsa från början till slut. Wow! Det orkar jag knappt själv.
Jättetråkigt att höra om din syster och din pappa. Ja, du vet ju att det var samma med min pappa. Usch! Min pappa var verkligen världens finaste människa. Vad jag saknar honom. Vad tufft att din syster har det så där. Och vad tråkigt att hon skulle ha det så som liten. Tänk om alla andra vuxna bara hade lyssnat på din mamma! Tänk vilken skillnad det hade gjort om någon hade bemödat sig att ringa hem till er. Den saken förstår jag precis. M är ju likadan. Din mamma gjorde ju säkert så gott hon kunde, med de förutsättningar hon hade. Nu för tiden kan man ju bara googla några ord och så hittar man tips eller någon i motsvarande situation. Och som du skriver så har vi ju idag ett "smörgåsbord" med hjälpmedel och strategier att välja bland.
Verkligen spännande med ditt yrkesval. Men din inställning så kommer du säkert bli rätt person på rätt plats. Många med asperger kommer säkert dit för att lära sig om sina intressen. Eller vad tror du?
Kommentera gärna igen!
Kram