Lur eller fantasi? Kompisar och empati!

Ikväll hände något märkligt. M berättade en incident som hände i skolan. Han och killen som han så gärna vill bli kompis med, hade uppmärksammat att en tjej i klassen stod på ett bord. De hade skrikit på fröken så att hon skulle rädda flickan från att slå ihjäl sig. Men flickan var för tung för att lyftas ner, så fröken hade skjutit dit samlingsmattan och flickan hade landat mjukt på den och klarat sig.

En märklig historia tyckte jag, och sa det också till honom. Är den verkligen sann? Jag sa att jag skulle fråga fröken imorgon och om den var sann skulle jag bli jättestolt. Då erkände han att den inte var sann. Jag blev inte alls förvånad, men det kom upp lite blandade känslor inom mig. Jag tycker så illa om att han luras (som ni kanske läst om innan), men samtidigt så uttryckte han en önskan om att göra gott! Och tillsammans med killen som han vill leka med! Han söker sig till andra barn och vill hjälpa dem! Så bra! Även om det "bara" var en fantasi.

Vi har pratat SÅÅÅ mycket om empati. Om hur andra känner det i olika situationer. Alltid på ett logiskt sätt och från hans perspektiv, genom att jag sätter ord på det: "Hur hade du känt det om det hade hänt lillasyster eller lillebror något?". Och jag brukar alltid upprepa samma mening: "Tänk vad tråkigt om alla bara hade tänkt på sig själva. Vi måste tänka lite på varandra också!"

Naturligtvis kunde jag inte skälla på honom (och jag tror ju inte på skäll), men jag frågade honom varför han hade lurats: "Jag kunde inte hjälpa det. Det bara kom ur mig." Jag sa: "Men du är ju sagoberättare! Vilken fin saga! Den lär andra att man ska vara rädda om varandra! Tänkte du på flickan? Och på hennes familj, hur ledsna de hade blivit om det hänt henne något?" Han höll med och såg glad och nöjd ut! Jag tror faktiskt att vi ska skriva ner några av hans små fantasier. Det kanske håller nere antalet "lur", om det blir tillåtet att luras vid vissa tillfällen, dvs när man skriver en saga. Och det har förresten redan en av hans avlösare (som har honom 2 timmar på eftermiddagen) börjat med. Vilken bra fingertoppskänsla hon har - hon fattade det innan mig! :o)