M har alltid varit en otrygg själ. Så många saker är läskiga för honom, bl a att somna själv utan en vuxen i samma rum. Hans fantasi spelar honom ett spratt när det är mörkt och han vill helst ha det så ljust som möjligt i sovrummet. Just nu håller vi på med en "balansgång" (som Emma förespråkade): Vi försöker pusha honom så han vågar somna utan en vuxen i rummet, samtidigt som vi vill vara där för honom när han är för orolig. Vi gör olika olika kvällar, beroende på hur M mår. Igår somnade han i min famn t ex. Jag tror det är okej att det är så där och att man ska tillåta bakslag. Viktigast är att han är trygg och klarar det till slut.
Jag har precis hittat två nya fina böcker som kan hjälpa honom förstå det här med att fantasin spelar en ett spratt när det är mörkt. De handlar inte specifikt om autism, utan passar för alla barn.
1) Sov gott, lilla groda, av Kitty Crowther: En liten groda kan inte sova eftersom han hör en massa ljud och fantiserar ihop att det kommer från läskiga monster. Föräldrarna hör inte ljuden förrän pappan och lilla grodan byter säng. Då hör pappan! Han tar med sonen ut och de ser att ljuden kommer från andra (ofarliga) djur, och sen somnar de så gott tillsammans där ute. Klockren!
2) Inte alldeles ensam av Constance Orbeck-Nilssen och Akin Duzakin: En pojke ska gå till skolan själv för första gången. Han går baklänges för att se mamma och sitt hus så länge som möjligt. Problemet är att vägen går igenom en skog. I skogen tänker han på en massa farliga saker men möter en del olika varelser som hjälper honom att tänka rätt. Tittar man noga i bilderna kan man inbilla sig läskiga saker av några av träden, buskarna och en eka. Bäst av allt: När han nästan är framme, upptäcker han sin mamma som följt efter honom hela vägen utan att han sett henne. Hon har varit med honom hela tiden, under hans svåra promenad! Så är det ju i livet! Barnen har det jobbigt, men inser ofta inte att vi föräldrar är där i närheten och håller ett vakande öga. Boken beskriver ju en balansgång! Men de finurliga bilderna kan nog säkert skrämma något barn. Jag tänker läsa den av just den anledningen - att M ska vänja sig vid att titta på saker som verkar skrämmande och lära sig se igenom dem!
Dessutom funkar fortfarande klassikern:
3) Pelles ficklampa av Jan Lööf: Pelles mamma vill att Pelle ska gå med pannkakor till hans morbror. På vägen dit inbillar sig Pelle hemska faror i mörkret (en drake, ett troll och en gorilla), men när han lyser på dem ser han att det inte är något farligt och att det bara var hans fantasi som spelade honom ett spratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar