Teater: Ett intresse och sätt att få kompisar?

Igår så berättade jag om Ms saga (fantasi) för skolpersonalen. Jag frågade M om jag fick berätta sagan för dem, men då började han berätta själv! Med förställd röst och ljudeffekter! Han var väldigt entusiastisk och strålande glad när han framförde den. Det märktes att han var riktigt nöjd med sagan, och att han njöt av att få berätta! Jag blev lite förvånad måste jag säga... (Tja, fast han har väl att brås på när det gäller att vilja berätta....)

Efter ett tag trillade polletten ner: Teater!!! Det är kanske något han skulle prova? Det är ett perfekt sätt att få kompisar och lära sig det sociala samspelet. Och det är kanske lättare för honom att umgås med andra barn om han tillåts att "gå ur sig själv" och få pröva olika roller och experimentera lite?!

Maken och jag har länge sagt att det är viktigt att M får något intresse som han kan dela med andra. Så han får en anledning till att vilja umgås med andra barn. Intressen är väldigt centrala för de flesta aspergare, och M har några intressen, men mest sånt som ingen annan i hans ålder är intresserad av (vindkraftverk, väderkvarnar/möllor, kyrkor, höga höjder och katter). Det verkar dock som att det går att styra små aspergerbarns intressen, i alla fall lite. Väldigt tänkvärt och värt ett försök! Kanske genom att göra en saga om vindkraftverk? En övergång, som gör att han får "blodad tand" för teater... Jag har en plan...

Anledningen till att vi tycker att detta är så viktigt är makens uppväxt. Han har alltid haft intressen som han delat med andra. Idag är han mycket social och har väldigt många kompisar. Maken har ju några av aspergerdragen, men vi vet inte om detta (sociala) drag är medfött eller intränat. Det är i alla fall en fascinerande tanke att han KAN ha lärt sig detta själv, eller hur?! Imponerande i så fall! Hur det än ligger till med maken, är jag övertygad om att lite teater bara hade gjort gott för M. Värt ett försök, helt klart! Men var hittar man teater för en 6-åring? Jag tror inte det finns. Jag får nog önska det i skolan...