Ett gammalt beprövat uppfostringsknep som fortfarande många använder än idag är skamvrån. Jag är total motståndare av det och tror att det skadar barnen känslomässigt. Jag önskar att de ville sluta visa TV-program som "Supernanny" där de kränker barnen på detta sätt (dessutom i TV- hallå?!).
Tänk dig själv att du gjort något mindre bra på jobbet och din chef, som för övrigt är 3,5 meter lång, säger till dig: "Gå genast in på ditt kontor!" eller "Åk hem!", och "Du får sitta där och tänka på vad du gjort i 35 minuter eftersom du är 35 år gammal." (idiotisk samband eller hur?) eller "Kom inte ut förrän du är snäll igen och då vill jag att du säger förlåt!". Hur hade du känt det då? Du hade säkert funderat mycket på vad det exakt var som gjorde chefen så arg. Förlåt för vad? Och du hade nog tänkt att du inte kände dig elak, utan snäll och undrat varför chefen verkar tycka att du är elak. Till sist hade du kanske dragit slutsatsen att chefen kanske inte tycker om dig. De andra kollegorna hade ju inte fått samma behandling (just då och det är det som räknas i stunden). Och chefen, som du tyckte mycket om innan och som du ser upp till p g a hans kompetens, är ju faktiskt rätt elak! Och det blir inte bättre av att du är totalt beroende av just detta jobb för din försörjning. Du tvivlar på att du kan få något annat jobb.
Det jag försöker säga är att skamvrån gör barnen förvirrade och ledsna. (Byt ut rollerna ovan mot barn och förälder, om du inte redan gjort det.) Och det är nog ännu värre om man har autism. Då är man ofta lite mer förvirrad än ett neurotypiskt barn. Vissa av er kan säkert hävda: "Men det funkar ju!". Ja, man kan säkert skrämma barnen till att äta småspik också, svarar jag då... Jag tycker det är dressyr och inte barnuppfostran. (Men jag skulle nog inte göra så mot ett djur heller.)
Vad ska man göra istället? Jo, ignorera det dåliga beteendet, förklara, distrahera dvs rikta uppmärksamheten mot något annat, osv. Säg gärna till på skarpen, om det är något allvarligt, men mota aldrig bort barnet! Förklara allvaret, men bete dig inte som att du tycker illa om barnet. Då är det det barnet främst tänker på (mamma/pappa tycker inte om mig längre) och missar kanske det viktiga budskapet (det är farligt att slåss med knivar)?! Sätt dig ner på barnets nivå titta det i öronen (eller titta bort om barnet har autism och tycker det är jobbigt med ögonkontakt), ta dig tid att förklara och ha gärna kroppskontakt (om barnet klarar det).
Sen så får man inte övertolka vad som är skamvrån. Det är t ex inte skamvrån när min dotter inte får vara med i samma rum som de andra barnen på dagis, eftersom hon förstör deras lek. Då får hon leka i rummet intill och det är en naturlig följd av att hon inte beter sig. Men hon tvingas inte sitta still och skämmas och fundera. Det är skillnaden!
Hej, nu har jag läst ditt blogginlägg, från länken på facebook gruppens diskussion. Jag måste påpeka att ditt exempel med chefen inte stämmer med Supernanny alls. Hon lägger stor vikt vid att förklara för barnet vad det gjort för fel, och att regler ska vara väldigt tydliga. Och hon säger ALLTID till föräldrarna att de ska komma ner till barnets nivå, dvs stå på knä, titta barnet i ögonen. Jag tror vi är ganska överens om bra sätt att hantera barn som beter sig illa mm, men Supernanny är också överens med oss, du har en felaktig uppfattning om vad hon står för.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTack för förtydligandet. Då har jag tolkat supernanny fel. Har ju inte pallat se så många avsnitt av det på sistone, eftersom jag tycker det är fel att visa detta på TV. Jag såg ett avsnitt för många år sedan, när en pojke fick stå i skamvrån. Det var mycket fokus på tiden och tvånget. Mindre fokus på förklaringarna.
Det jag beskriver är då min uppfattning om hur skamvrån används av vissa föräldrar. Det är bra att supernanny förtydligar det du skriver ovan, OM skamvrån ska användas. Jag tror ändå inte på bestraffning. Men tydlighet är bra. Dock så ska man inte tvinga barn med autism att titta en i ögonen, eftersom det kan vara mycket obehagligt för dem.
Nej, jag tycker inte Supernannys metoder, som jag tycker är samma sak som Komet, kan användas utan anpassning på barn med autism eller ADHD. T ex att inte tvinga dom att se en i ögonen. Och att barnet med ADHD inte beter sig illa för att han inte vill göra rätt.. Jag skrev det på facebook diskussionen, och rekommenderar starkt boken Explosiva Barn, som förklarar väldigt bra varför de "vanliga" metoderna med belöning mm inte fungerar lika bra.
SvaraRadera