När man har överkänsliga sinnen, så kan det ofta gälla maten. Maten smakar förmodligen lite mer för dem än för oss neurotypiska. (Jag skriver förmodligen, för ingen kan säkert veta. Det kan vara att det smakar annorlunda också.) Många aspergare är inte så förtjusta i kryddor och vill absolut inte blanda maten. Min make är en av dem. Såsen ska helst INTE vara på pastan, utan vid sidan av. Han vill smaka varje sak för sig, även pastan! Själv dränker jag glatt pastan i sås, eftersom jag inte tycker den smakar så särskilt mycket.
Här får man absolut ha respekt för individers olika upplevelser av saker och ting! Inte försöka tvinga och lära dem för mycket. För det går inte att träna bort överkänsliga sinnen! Visst kan det vara bra om de lär sig äta fler rätter och klarar att äta mat som lasagne (Ms favo) och grytor osv, men om det går att gå dem till mötes så tycker jag att det är schysstare. Och många rätter går att göra som både och, t ex korv stroganoff och flygande Jakob. Jag tillagar korven/kycklingen först och tar sen undan tillräckligt mycket av den till M, innan jag häller på såsen. Alla blir nöjda och jag slipper laga två olika rätter!
Och säg till på dagis/skolan att de lägger upp maten så att den inte blandas. Tänk vilket enkelt knep för att få barnet att äta mer! Det tar ingen extra tid och kostar inget extra! Min kompis son (som har asperger) gick från att tycka att maten var äcklig till fantastiskt god, när mattanterna slutade blanda maten vid uppläggningen.
För att förstå dem, brukar jag tänka mig hur det smakar om jag själv blandar curry, ketchup och ajvar. Det blir helt enkelt för många olika smaker. Curry, förresten, är ju en kryddblandning med många kryddor i. Det klarar maken inte alls. Inte konstigt eftersom han förmodligen smakar alla beståndsdelar i den var för sig (koriander, gurkmeja osv). Själv känner jag bara en smak - curry!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar