Idag satt maken och M ensamma kvar vid matbordet. Som så ofta började M mala på om något som han brukar prata om. För att bryta det sa jag: "Passa nu på att prata med pappa om något, t ex hur man ska vara mot tjejer. Pappa vet ju eftersom han har en fru!" Och då frågade M genast det och de började prata om det istället.
Det är inte alls så att vi gör detta för att förbereda honom för tonåren redan nu, utan för att han faktiskt varit intresserad av tjejer sedan länge. Första gången han var kär i en tjej, var han inte ens 3 år. Vi vet detta eftersom han alltid pratat så bra och han säger att han fortfarande är kär i henne och ska gifta sig med henne. Det har dock tillkommit några till som han är kär i...
Men i alla fall, så anser vi att det är väldigt viktigt att han redan nu lär sig hur man är mot tjejer. Det kan påverka hans självkänsla när han blir äldre, ifall han gör närmanden nu och blir avvisad. Maken berättade att man kan fråga vad de heter och sen säga något snällt, t ex att de har en fin tröja. Det sjönk in och M började prata om långa fina ögonbryn... Han har lite speciella saker som han tycker är fina. Jag tror att det har att göra med att han har svårt att se ansiktsuttryck. Han föredrar nämligen flickor med mörkt hår och mörka drag. Jag tror att det är för att ansiktsdragen blir tydligare för honom då, på något vis. Sen pratade vi om att man ALDRIG behöver skämmas för att man tycker om någon. Ifall en tjej som man tycker om är dum mot en, får HON skämmas, och så vet man att man inte ska gifta sig med henne eftersom hon är dum.
Vårt mål är att M ska fungera ute bland alla oss andra. Han ska ha ett jobb, ett eget boende, vänner, en fru och barn (om de vill). Han ska ha ett bra liv, kort och gott! Han har alla förutsättningar för detta, det är jag helt övertygad om! Dock har M naturligtvis rätt att vara den människa han är! Man kan inte fostra bort autismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar