Efter noga övervägande mellan maken och mig, har vi beslutat att redan nu berätta för M att hans diagnos även innehåller orden "syndrom" och "högfungerande". Vi har dock tänkt använda ordet "syndrom" så lite som möjligt, men M bör veta om att det heter "Asperger syndrom", ifall han hör det någonstans.
I morse när M och jag morgongosade, tog jag tillfället i akt och berättade vad ordet syndrom betyder: "Det betyder att det finns många som är likadana. Det var någon som tyckte det var för långt att säga 'många som är likadana' så då hittade den personen på ordet syndrom." Jag vet inte om det är sant och det täcker definitivt inte ordets fulla betydelse, men jag tyckte det var en bra förklaring för M...
Därefter hakade han direkt upp sig på Down Syndrom, men jag sa att det var "Downs-biten" han blivit rädd för. "Syndrom-biten" är ju egentligen något bra för flickan, som betyder att hon kan träffa andra som vet hur det är att ha lite större tunga och sneda ögon o s v. Det förstod han och höll med. (Han ville henne inget ont.)
Därefter frågade jag honom om det hade känts konstigt ifall Asperger också var ett syndrom. "Ja, lite!" sa han tveksamt. Jag berättade att Asperger faktiskt är ett syndrom och upprepade betydelsen: "Men det betyder ju bara att det finns andra som du, och som du kan träffa" och då blev han glad igen.
När han ändå var glad, sa jag att det kallas att han är "Högfungerande" och att det betyder "Jättefiffig". Han log förnöjt. Han vet ju så klart vad både "hög" och "fungerande" betyder. Jag sa att det vet han ju redan - att han är jättefiffig på matte t ex. "Men säg inte det till kompisarna, för då blir de avundsjuka och vill också bli högfungerande på matte..." avslutade jag och han log förnöjt, återigen.
Puh, jag är så glad att han tar detta så bra och att jag/vi faktiskt verkar ha lyckats stärka honom sen vi berättade. Det behövs, för han kommer inte ta ordet "autism" särskilt bra (p g a en kille på dagis som han var rädd för)... M får ha lite "luft" och tid att smälta allt detta, men sen får vi börja berätta för honom vad autism och autismspektrum egentligen är. Och när det är gjort, faller det sig förhoppningsvis naturligt att Asperger är en slags autism. Puh, jag måste nog fundera en del kring detta... Några tankar eller tips från er???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar