TEMA: Belöningssystem

Det är farligt att ta till belöningssystem varje gång något inte funkar. Man måste alltid göra en analys av problemet först.
* Kanske beror det på en verklig svårighet, som barnet inte kan förbättra? T ex motoriksvårigheter.
* Eller så är det skadligt att försöka påverka, för att det innefattar oro och ångest som kan bli värre. T ex fobier för olika saker. Eller matvägran.
 *Eller så mår barnet kanske dåligt av det man vill belöna fram? Som t ex att gå till skolan.

Hur många föräldrar runt om i vårt land, kör inte (ovetandes) med belöningssystem för att barnet ska gå till en skola som gör dem sjuka, på gränsen till utbrända? När man istället borde lyssna till barnen och förändra skolmiljön och pedagogiken, så försöker man få barnen att plåga sig själva lite till. Lite närmre in i väggen.... Usch, det är hemskt! Föräldrarna gör ju så klart sitt bästa och vet oftast inte om hur allvarlig situationen är. Vi måste hjälpas åt att sprida informationen: När barnen vägrar göra något - då måste vi först och främst lyssna på dem, inte ta fram ett belöningssystem. Och som vanligt räcker det med att gå till sig själv. Vilken vuxen hade velat att chefen införde ett belöningssystem varje gång något inte funkat, istället för att lyssna?

Med det sagt, så skulle jag vilja skriva några ord om våra erfarenheter av belöningssystem. För vi har givetvis testat. Vi har använt guldstjärnor, belöningsormen, samt mutor som pengar och presenter. Sammanfattat så tycker jag enbart att belöningssystem funkat vid två situationer i den här familjen:

1) Då någon redan kan något, men behöver en liten "knuff" i rätt riktning, för att våga testa och tro på sig själv.

Exempel:
När M hade lärt sig torka sig helt själv på toaletten här hemma, men fortfarande ville bli torkad av en förälder i skolan. Jag har full förståelse för att han tycker att det är annorlunda på en annan toalett, men jag visste att han skulle klara det. Och jag fanns tursamt nog hemma under denna period. Vi bor 80 meter från klassrummet. Han kunde välja vilka dagar han ville försöka och vilka dagar jag skulle komma och torka. Han klarade det jättebra några gånger. Tillräckligt många för att förstå att han kan själv i skolan också. Det kändes inte alls taskigt att muta honom till detta. Det hade varit taskigare att låta honom tro att han behöver tillgång till en förälder för att kunna bajsa i skolan.



2) För att belöna någon lite extra i syfte att stärka självkänslan hos barnet. 

Men då är det mer positiv förstärkning än belöningssystem, eftersom belöningen kommer i efterhand. Vi tjatar aldrig om guldstjärnor, utan de bara får dem när vi tycker att de varit extra duktiga. "Nämen oj, vad hände nu? Jo, du fick visst en guldstjärna! Det där var ju guldstjärne-duktigt." Och när de fått ett visst antal guldstjärnor, så få de en present.

Exempel:
När M sa till om att en av lillasysters dagiskompisar hade en ståltråd i munnen. Då fick han faktiskt två guldstjärnor på en gång. Så duktigt var det. Han minns det än idag och är mycket stolt över att han räddade den lilla tjejen från att svälja ståltråd.

När lillebror lärde sig snyta sig, efter tappert kämpande, så fick han en guldstjärna. Lillebror älskar förresten sina guldstjärnor. Han brukar springa runt med guldstjärnelappen och titta på hur duktig han varit. "Åtta stjärnor!" *Skutt, skutt, vad jag är bra!*


Sist vill jag skriva några ord om när belöningssystem inte funkade. Jag testade belöningsormen för att M skulle äta upp frukosten utan påminnelser. Samt för att han skulle klä på sig själv inför skolan, också utan påminnelser. I början funkade det några gånger, men jag övergav det snabbt. Jag insåg att det verkligen var en svårighet som inte gick att belöna bort. Han är trött på morgonen, så allt är svårare för honom då. Jag lägger numera min energi på att hjälpa honom istället. Påminna om varje sked vid frukosten, och ofta till och med stödmata honom lite. Och hjälpa till med ytterkläderna, så han kommer till skolan med sin energi i behåll. Jag hjälper nog honom rätt mycket just på morgonen, men vad gör väl det? Det är väl därför barnen har föräldrar? För att få hjälp. Och påklädning kan man öva senare på dagen.