Ett guldhjärta som överraskning

I helgen var farmor på besök. Hon hade med sig presenter till barnen. Lillasyster fick ett hänge som var ett guldhjärta med en klocka inuti. Hon blev glad för den och tyckte att den var fin. Problemet var att lillebror fullkomligen älskade den.

Sen dess har de haft några fighter om den. När de två slåss, då har vi problem.... De slåss utan att tänka igenom konsekvenserna av den skada de själva gör, och utan att tänka igenom vad den andre kommer göra tillbaka. Ett vilt slagsmål, med andra ord. Man måste vara där och dela på dem, och det blir svårare och svårare....

Idag var jag på Panduro och köpte en till (+ en i reserv). När jag kom till dagis, så sa jag att det fanns ett paket hemma till lillebror.  Lillebror visste om att jag skulle leta efter en likadan.

"Är det en sån där guldig hjärtklocka?" undrade han.

"Det får du se när du kommer hem." svarade jag.

"Men jag vill att du ska bejätta det nuuu." fortsatte han.

"Varför det?" undrade jag.

"Föj att då blij jag glad dijekt." svarade han.

Jag mindes hur maken är. Han hatar överraskningar. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Och i ärlighetens namn är jag likadan själv. Jag berättade för lillebror. Han blev lättad. Klart att jag ville göra honom glad direkt.

För många år sen, när maken och jag gifte oss, så skvallrade svärmor för maken vilken dag svensexan skulle vara. Jag var länge jätteirriterad på henne för det. Så gööör man bara inte! Jag tyckte hon daddade honom väl mycket. Förstörde. Men kanske hade hon för länge sedan insett, det jag nu insett? Jag kan absolut se mig själv göra samma sak för lillebror i framtiden.