Ögonleken

I kursboken för Talkability, så finns en lek beskriven i detalj. Den går ut på att man ska få barnet att förstå att man kan se på andra människors ögon, vad de tittar på.

Ofta så kanske barnen inte tittar i ansikten, eftersom det är jobbigt för dem. Tanken med leken är inte att tvinga barnen att titta en i ansiktet hela tiden, utan bara att lära dem att det finns information att få från folks ansikten. Så att de kan titta om/när de vill, efter sådan information.

Författaren föreslår att man gömmer olika saker som barnen gillar i ett rum: Nötter, russin, små presenter eller kanske godis om man vill motivera barnet lite extra. Och så tittar man bara på de olika sakerna, utan att ge verbala ledtrådar (mer än att förklarar hur leken går till). När barnet ser vad man tittar på, så upptäcker det sakerna som de ska få.

Vissa barn har kanske svårt att förstå leken och då kan man gå nära och peka på sitt ansikte.

Denna lek var alldeles för lätt för mina söner. De tittar i ansikten hela tiden numera, på eget initiativ. Jag tycker att detta blivit mycket bättre sen vi la om kosten. Jag testade dem genom att titta runt på olika saker i rummet, och de såg direkt vad jag tittade på, så jag skippade faktiskt leken för egen del. Men jag ville ändå nämna den för er.

För övrigt så rekommenderar jag kursen, eftersom den innehåller 4-5 hembesök á 2 timmar av den som håller i kursen. I vårt fall BUPs logoped. Även om vi redan gör delar av det som står i kursen, så är det otroligt värdefullt att hon kommer in med sina  "professionella ögon" och kan ge tips på vad vi mer kan göra för att stötta barnen i leken och med kommunikationen. Rätt lyxigt faktiskt! :)