I morse var det kallt. Lillebror ville absolut ha fingervantarna inuti sina vinterhandskar, när vi kom fram till dagis. Det var väldigt svårt att få på dem. Jag försökte dra upp handsken över vanten, men det gick inte riktigt så lätt. Efter några försök märkte jag att lillebror höll på att tappa tålamodet.
"Killa mig absolut INTE på näsan" sa jag, när han höll fram armen för att spjärna emot. Han flinade och försökte killa mig på näsan. Armen var rak och spänd, men det gick fortfarande inte så bra. Jag fortsatte:
"Men har jag råkat köpa busiga handskar? Jag sa ju till dom i affären att jag absolut INTE ville handla några busiga handskar. Tog de fel?"
Lillebror fnissade. Vi försökte lite till med de busiga handskarna, men det gick inte. Han blev frustrerad på nytt.
"Vänta!" sa jag. "Jag har en fiffig plan. Jag ska springa in och hämta några andra vantar som inte är busiga. Räkna hur snabb jag är. Hur många sekunder tar det innan jag är tillbaka, tror du? 15? 20?"
Han var med på noterna. Jag började räkningen och så sprang jag in på avdelningen, letade upp tumvantarna som jag visste funkade utanpå fingervantarna. Sprang tillbaka. Där stor lillebror och flinade och räknade: "13, 14, 15,....".
Tumvantarna gick på. Humöret var på topp. Han sprang iväg och lekte glatt. Och jag kunde sticka till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar