Shrek och den babblande åsnan

Idag såg vi filmen Shrek. För er som inte sett den, så handlar den om en prinsessa som blir förälskad i ett träsktroll. Filmen lär barnen att man inte ska döma människor efter deras utseende. (Om någon av er vill läsa ett humorisktiskt exempel på just detta, så läs här vad Sabinas dotter gjorde som bebis. Jag skrattade själv gott åt detta blogginlägg igår.)

Förutom detta viktiga budskap, har filmen en mycket viktigt innehåll för vår familj. Det är Shreks kompis: En åsna som pratar non-stop. I det amerikanska originalet är det Eddie Murphy som gör rösten till åsnan, så ni kan ju tänka er..... För att citera åsnan:


"Vad är det för vits med att kunna prata, om man måste vara tyst hela tiden?"

Som jag skrivit om tidigare har M en hyperaktiv mun, som gör att han pratar non-stop under stora delar av dagen. Och han pratar rätt igenom filmer, om helt andra saker (sina intressen), än det som filmen handlar om. Så var det även med denna film. Men det gick liksom inte lika bra, när åsnan gjorde likadant.... M tyckte att åsnan var jättestörig och skrek att åsnan skulle vara tyst. Alltså ibland, är livet bara för komiskt..... :D

Samtidigt gjorde det lite ont i mammahjärtat. Det är vår uppgift som föräldrar, att hjälpa M med detta. Så vi förklarade för honom att vi ibland upplever honom, som han upplever åsnan. M vet ju att han pratar lite för mycket ibland, för vi måste ofta be honom att vara tyst eller gå undan och prata. För det går inte att höra sig själv tänka i perioder. Och de andra barnen måste ju också få en syl i vädret. Vi kom förstås överens om att åsnan var lite babbligare än M. ;) Så klart!

När det lugnat ner sig så pratade jag och M om denne åsna. Han tyckte fortfarande att den var jättestörig. Han var riktigt arg på den faktiskt.

Jag: "Om du skulle ha försökt hjälpa åsnan att veta när han ska vara tyst, vad hade du gjort?"

M: "Sagt åt honom att vara tyst."

Jag: "Men om han inte hade lyssnat på det, utan bara skrikit: 'Var tyst, annars tejpar jag för din mun! Jag MÅSTE få berätta en sak'.... Och så hade den babblat vidare. Vad hade du gjort?"

Det var hög igenkänning för M. Han log. Man får skoja lite med sina barn i sådana här situationer, va?

M svarade: "Jag hade sagt till honom på skarpen."

Jag: "Men om han inte hade lyssnat på det heller utan skrikit: 'Då flyttar jag hemifrån!'. Vad hade du gjort?

M: "Då hade jag blivit JÄÄÄÄTTTEAAAARG. Är det så ni känner, när jag säger så?"

Så var jag klar med att sätta in honom i andras perspektiv. Då återstod "bara" det konstruktiva.


Jag: "Okej, vill du ha hjälp med när vi tycker att du är lite som åsnan? Eller när andra människor ser ut i ansiktet, som du och jag ser ut när åsnan babblar och babblar?"


M: "Ja!"

Jag: "HUR vill du få hjälp med detta?"

M: "Jag vet inte."

Inspirerad av detta inlägg på prestationsprinsen-bloggen, så förslog jag ett kodord eller en hemlig signal. Eftersom han inte alltid är så observant visuellt, så får det nog bli ett kodord: "Åsnan" eller kanske hellre "Shrek" eller en mening som innehåller "Shrek", som ingen annan än vi förstår. Men M var inte helt förtjust i det förslaget. Jag tror dock att jag ska försöka övertala honom om det, för jag tror att det hade varit bra hjälp för honom. Så diskret hjälp som går.....

Han föreslog istället mera hjälp med vår enkla turtagningsövning. Klart att han kan få det! Den funkade ju dessutom bra. Han lärde sig mycket bara på att göra den en gång.

Sist så försökte jag ta eventuell skuld över detta, från honom. Jag sa att det är väldigt vanligt att de som har autism och ADHD, har svårt med detta. Att det finns många vuxna som beter sig som åsnan, för att ingen har lärt dem hur de ska göra istället. För det gör det ju.

Förresten, så är filmen Shrek bra till att prata om känslor med barnen. Till exempel att det ibland är bra att inte säga exakt det man tänker. Utan att säga något snällare, så folk inte blir ledsna. Som när åsnan ser att prinsessan Fiona förvandlats till ett träskmonster:

"Prinsessan. Vad har hänt med dig? Du är så ehhh.... ehhhh.... olik dej?"

Fiona svarar dock blixtsnabbt: "Ful!"