Pärlplattor

Alla tre barnen tycker om att pärla med pärlplattor. De älskar färger, former och mönster. Jag tycker att det är jättebra tålamods-, koncentrations- och finmotorikträning. Och så är det trevligt att det är något som vi kan göra tillsammans. Jag brukar hjälpa barnen att pärla färdigt, för annars orkar de inte. Oftast stryker vi det vi pärlat - på båda sidor så det håller hårdhänt hantering. Här är några pärlplattor vi pärlat tillsammans:

Man kan också göra olika figurer. Se nedan för favoritmotivet katter. Detta har inte barnen gjort (och inte jag heller faktiskt, utan Ms resurs), men det motiverar lite extra att fortsätta pärla. Och se Saturnus, som har gjorts i självlysande pärlor. Saturnus ligger bredvid M i sängen och fungerar som en mardrömsfångare. (En present från vår ena avlösare!) Perfekt, eftersom M är rädd för att få mardrömmar och för att han har rymden som specialintresse just nu.

För lillebror har det förstås varit lite kämpigt att pärla. Han har haft svårt med finmotoriken. Det löste sig när vi köpte hem en större variant av pärlor. Då kunde han för första gången pärla en hel platta själv. Och han tyckte det var kul. Så stolt han var. Nedan är lillebrors första alster. Som ni ser, har han börjat med ett gul-grönt mönster i mitten och i kanterna, sen blev det lite hur som helst men det spelar ju verkligen ingen roll. Det viktigaste är att självkänslan är i topp, och det var den.

De större pärlorna är dock rätt dyra, men M kom på lösningen: "De är övningspärlor. Vi stryker inte dem." Så vi häller tillbaka dem i asken när vederbörande pärlat färdigt.