Att vända någon ryggen

På kursen Talkability fick jag höra att det är viktigt att man lär sina barn vad olika kroppspråk och miner betyder. Jag har tidigare varit lite för bra på att säga allt med ord. Jag har haft inställningen att eftersom det är svårt att tolka människor när man har autism, så får jag hjälpa till genom att sätta ord på allt. Visst är det bra att göra så, men jag har insett att det även är viktigt att förklara kroppsspråk och miner för barnen, så de kan lära sig som mycket som möjligt. De är ju under utveckling och behöver lite stöd i sin utveckling. De behöver "en manual till människor", i någon bemärkelse. Och det fastän många tycker att det är jobbigt att titta direkt på människor. För det är ju bra om de kan hitta informationen i människors ansikten, om och när de vill. På deras villkor, alltså. Så jag vill ge mina söner denna manual. Därför tillåter jag mig själv att vara ärligare numera. Som nedan.

M, för femtioelfte gången: "Vet du vilken stjärna....."

Jag, som slagit dövörat till för länge sen: "Nu har jag vänt dig ryggen. Vänt mig bort. Och pratar inte tillbaka. Vet du vad det betyder?"

M: "Näe?"

Jag: "Att jag inte vill prata mer om rymden."

M: "Varför ska vi inte prata mer om rymden?"

Jag: "För att det bara är roligt för dig. Det är tråkigt för mig. Jag kan inte allt som du kan. Tänk om jag skulle börja prata om mitt jobb. Om något som du inte förstår. Det hade nog inte varit så roligt för dig."

M: "Vad vill du prata om då?"

Jag: "Ehhh....Tomatplantor! Jag ska köpa frön imorgon. Vilka tycker du jag ska köpa? Röda, gula och oranga?"

Och så fortsatte konversationen med "normal" turtagning. Om tomatplantor, vårt gemensamma intresse.