Translate

onsdag 2 november 2011

Att köpa kläder


Många aspergare är inte direkt förtjusta i att gå och handla nya kläder. Vissa avskyr det verkligen. Som jag tolkar det, finns det flera anledningar:
* Många har en annorlunda perception vilket kan innebära att alla intryck på ett köpcenter "trillar på en". Maken brukar säga att han hör, ser och luktar allt när vi är ute och handlar. Han brukar säga till mig efteråt: "Såg du den och den". Men jag har inte lagt märke till det han sett. Att intrycken "trillar på en" gör att man snabbt blir trött. Och det är svårt att koncentrera sig på att leta efter nya kläder. Det blir dessutom värre i en ny obekant miljö, så det är bäst att gå i samma affärer där man varit tidigare.
* Många har en annorlunda upplevelse av beröring, vilket gör att nya kläder känns obehagliga. Och vissa kläder och texturer är extra obekväma.
* Många har svårt för förändringar. De har vant sig vid sina gamla kläder, så varför byta ut dem? De har ju funkat i så många år och är väl ingångna och därmed bekväma.
* Många har problem med motoriken, vilket gör det jobbigt att ta av och på nya kläder.
* Shopping tar tid och pengar ifrån viktigare saker som f a fritidsintressen.

Hur göra man då när de behöver nya kläder? Jo, jag har hittat ett sätt som funkar jättebra för oss: Jag handlar det mesta via internet, på H&M Rowells. Det funkar bra tack vare att de har ungefär samma basutbud år efter år. Och basutbudet finns i många olika färger och mönster. Perfekt! Jag brukar köpa många exemplar av det som killarna gillar, i olika färger. Kläderna känns likadana, men ser olika ut. Och om det är något plagg som är favorit brukar jag köpa flera exemplar av exakt samma. När Ms kläder är smutsiga, är det bra att kunna erbjuda en exakt, eller nästan likadan, ren tröja i utbyte. Och det är praktiskt att ha ett litet lager hemma, så rätt ofta köper jag kläderna även i nästa storlek.

Som jag ser det, är det bara kläder. Det hjälper dem hålla nere stressen, att kläderna känns ungefär likadana som alltid. Att de är bekväma. De har så mycket annat att kämpa med, och jag tycker att de i alla fall ska ha det bekvämt närmast kroppen. Motsatsen känns kränkande. Huvudsaken är ju att kläderna är hela och rena. 
 
Det är vi andra som har problem, när vi får för oss att de måste ha jeans, som alla andra. Utan att tänka oss för säger vi: "Du måste se ut som alla andra - passa in i mängden!" Då undrar de kanske om de även måste VARA som alla andra, vilket de ju inte kan.... Jag anser att det är bättre att stötta och stärka dem i att vara annorlunda, men jag är kanske naiv. Har ju ingen tonåring.... Fast det finns ju lite alternativ numera, som mjukare jeans.

Jag har gjort detta så länge nu, att maken inte längre behöver prova kläderna, när de kommer hem. Jag bara tvättar dem (för att få bort gifter från tillverkningen) och lägger in dem i hans garderob. Vissa kanske tycker att jag curlar honom. Men så ser inte jag det. Jag besparar honom en plåga. Det känns bra att kunna ta detta återkommande "ok" från hans axlar. Och det tar bara några få minuter av min tid, att fylla hans garderob med nya fräscha kläder (fast likadana som innan). Varför inte?

Och ska jag vara ärlig, så gillar inte jag heller att shoppa i affärer... Jag tycker också att det finns bättre saker att göra. Så jag gör likadant till mig själv. Varför inte? (Fast jag brukar förstås köpa annat än basutbudet.) Nu när jag vant mig vid att handla kläder på detta sätt, så är det svårt att gå tillbaka. En gång handlade jag över 50 plagg på 1,5 timme. Tänk så lång tid det tar och så mycket besvär det är, att leta upp så många plagg i en affär. Å inte ett enda plagg skickade jag tillbaka. (Om någon undrar, så kostar det bara 37 spänn oavsett hur mycket man skickar tillbaka. Jämför det med transportkostnaden till en affär....)

10 kommentarer:

  1. Jag shoppar likadant! Är lxhörd för vad V gillar och köper sånt. T ex har han helst skjortor. Hans stora passion är det militära så i år köpte jag en vinterjacka som ser ut som en gammal tids soldatjacka :-) Han blev eld och lågor :-D Jag har alltid hatat att gå i klädaffärer. Jag hör och ser också allt. Ogillar när det är mycket folk. Ullared vore rena mardrömmen :-/ Synd att de inte har internetshopping ;-)

    SvaraRadera
  2. Smart drag med jackan. :) Kan vara svårt att få på ytterjackor annars, eller? I alla fall med M. Jackor är ju inte så bekväma och M känner inte kyla så väl, så blir det lätt att han vill nöja sig med fleecen fastän det är kallt. Skönt att höra att du gjorde så. Jag köpte precis ett par blåa termobyxor fastän han redan hade ett par gula, enbart p g a färgen. Det skadar ju inte att ha två par och dessutom så är det bra att han själv vill ta ansvar för och välja sina kläder. Men visst kände jag lite att jag skämde bort honom.... Jag tror att vi behöver så få strider som möjligt, så man får tillåta sig sånt här, om man har råd.

    SvaraRadera
  3. Förresten, min mans farmor har sin sommarstuga 30 minuter från Ullared. Det är inte alltid vi pallar åka dit, när vi är i stugan. Ingen av oss är särskilt förtjusta i Ullared. För stort och för mycket människor, helt enkelt. Man gör ju ett "jobb" den dagen (som oftast är en semesterdag), och drar man ifrån en dagslön, så blir det inte lika billigt längre... Det går snabbare att använda kreditkortet framför datorn, och hämta upp paketet i mataffären nästa gång man handlar.

    SvaraRadera
  4. V är noga med kläderna. Är inte frusen av sig och vill alltid använda fel kläder för årstiden. T ex i 30 graders värme har han skjorta och jeans medan han i minusgrader vill ha tunn jacka och inga överdragsbyxor. Jag skaffar helst mer än ett par överdragsbyxor. Kostar ju inte överdrivet mycket. Det är bl a sånt här extra klädslitage som ingår i vårdbidraget så man bekostar det inte själv. Handla på nätet är perfekt :-) Köpte barnens julklappar så i somras för det kändes inte alls lockande att ge sig iväg och leta vare sig höggravid ocheller med liten bebis :-)

    SvaraRadera
  5. Höggravid eller med liten bebis ska det stå. Inte båda på samma gång ;-)

    SvaraRadera
  6. Håller helt med om kläderna. Det är ju dessutom bra att ha två om man blir blöt. Det är något generellt för dessa barn och vuxna. De känner helt enkelt inte kroppens signaler lika tydligt som oss andra. M kan hoppa studsmatta barfota när det är kallt så fötterna blir röda, om man inte stoppar honom.

    Och om du har liten bebis (grattis :) ), så rekommenderar jag dig starkt att läsa boken Kärnfrisk familj. Den är skriven av en dansk mamma som har ett barn med autism, som dock mår mycket bättre nu sen de la om kosten helt. Och det gör hela hennes familj. Hon menar att det är tarmarproblem som gör autism och att det är bra att utesluta gluten, mjölk, ge fiskolja samt mjölksyrebakterier. Tänker för bebisens skull.... Jag gav lillebror och lillasyster Magdroppar när de var små, vet inte om de hjälpte dem. Ingen av dem har i alla fall autism. Jag läser i alla fall boken nu och den är inspirerande, även om inte allt känns så vetenskapligt (homeopati t ex). Men hennes son har ju blivit bättre, liksom min.... Men jag vet inte om kosten är hela förklaringen. Oavsett, huvudsaken är ju att de mår bättre.

    SvaraRadera
  7. Ska kolla efter boken. Synd att jag inte läste din kommentar tidigare då jag och V var på biblioteket idag :-) Vi lånade lättlästa böcker om Asperger. Vi berättade för honom i söndags att han har det. Han tyckte det var jobbigt. Tycker att den där med bokstäver och medicinen räcker.

    SvaraRadera
  8. Har ni Martes bok? Ja, jag läste att ni berättat och lämnade också en kommentar på din blogg. Läs den! Det som är viktigast nu är att stärka honom. Påpeka allt ni kan komma på som är positivt med hans diagnos. Berätta om Einsten, Bill Gates osv. Vänta lite med det negativa, eller som jag säger: Saker han måste öva lite extra på. För M har vi sagt (har jag nog bloggat om), att om man har så lätt för matte som honom, kan man konstruera vindkraftverk. Vindkraftverk är hans specialintresse. Så han har tagit det jättebra och är stolt över att vara en "fiffig autist". :)

    SvaraRadera
  9. Hittade precis din blogg och när jag sitter och läser om hur du hanterar er vardag, hur du värnar om barnens integritet och får dem att växa som människor så slår det mig; vi borde behandla alla barn så, oavsett! Blir mamma-inspirerad, så imorgon ska jag strunta i vardagsbestyren (jag menar, tvätthögen finns ju kvar så varför stressa med den) och sätta mig ner med min son (4 år), prata med honom och framför allt lyssna på honom.
    Tack!

    SvaraRadera
  10. Det var så lite så! Vilka fina ord du skriver. Tack, det värmer!

    Och lycka till imorgon! :)

    Kommentera gärna igen.

    SvaraRadera