Så blev barnkalaset

Vi hade barnkalas för M, förra helgen. Det var väldigt lyckat. Barnen har pratat mycket om det i skolan. Vilken tur att alla var bjudna, så ingen behövde känna sig bortvald!

Och det var bra att vi hade Ms resursperson med på kalaset. Hon känner alla barnen. De lyssnar på henne och lyder henne. Dessutom så är hon en fantastisk lekledare. Oj, vad de skrattade! Vi hade även hjälp av ena avlösaren, så vi var fyra vuxna. Det var tur, för det var 12 barn som kom. Men under den relativt korta kalastiden 2 timmar, så kan man stå ut med rätt mycket liv och trängsel.

Något som också var uppskattat, var att maken gjorde figurballonger. Barnen fick hundar och svärd. Fast det är med svärd var kanske inte så genomtänkt.... Det var någon som önskade det, och de gick ju snabbare att göra, så han gjorde några stycken. Nästa gång, ska vi nog göra figurhundar i förväg....

Och vilka goa klasskamrater! En stor eloge till skolpersonalen, som är stenhårda mot mobbning och tråkningar. De har verkligen format gruppen bra. Det märktes på presenterna, att barnen ansträngt sig för att ge saker som M gillar. Han fick bl a kattsaker, lego och trubbiga pennor. Och de bryr sig om varandra. När det gällde kosten var det flera stycken, inklusive M, som påpekade att en liten flicka skulle ha laktosfri grädde på sin tårtbit. (Det fick hon.) Och vi valde bort korven eftersom 3 barn inte äter griskött. Vi gjorde glutenfri, vegetarisk pizza till alla istället vilket uppskattades av de flesta.

M var mycket nöjd med kalaset. Det viktigaste för honom var att få visa barnen sitt hus och sina saker. Det märktes tydligt att han njöt av det. Nu är steget inte lika långt, att bjuda hem någon. Resursen, som kommer hem en timme med M på eftermiddagarna, ska försöka få med sig något annat barn någon dag. Vi bor i villa och många av kamraterna bor i lägenhet och har inte t ex studsmatta. Och flera av barnen var intresserade av hans elpiano, Kanske kan man locka med något sånt? Strunt samma varför klasskamraterna kommer hit. Om han bara kunde få någon enda vän i livet. Någon jämngammal att leka med ibland....

Och vet ni vad? M har redan fått en kalasinbjudan. En av killarna i klassen fyller snart år. Han tyckte att Ms kalas var det roligaste han varit på och hade önskat att han skulle få bjuda alla barn. De hyrde t o m lokal. Vi har kanske startat en bra trend! I vilket fall så får nu M och kanske något mer barn, äntligen gå på sitt tredje kalas sen de började förskoleklass. Han man gått på tre kalas, känns det inte lika jobbigt om man inte blir bjuden på precis alla. Tror jag i alla fall. Härligt!