Igår på ADHD-kursen, fick jag lära mig att man i många situationer måste dra ner kraven på sitt barn med ca 30%, jämfört med jämnåriga. Det är ju lite subjektivt, men en bra tankeregel. Den ger en tålamod.
Jag hittade på ett liknande tankeknep när barnen var mindre och jag var ensam med dem. Och jag använder det fortfarande. T ex när vi ska gå iväg till skola och dagis, och min irritation växer och växer eftersom ingen samarbetar med mig. Då säger jag till mig själv: "Jag har tre bebisar. Det är JAG som är vuxen. Det är JAG som får skärpa mig. Jag får ta hand om bebisarna i tur och ordning, så kommer vi strax iväg." När jag gör det, så sjunker kraven på dem till noll, och jag kan inte längre vara arg på dem. Jag återfår min energi och mitt fokus på att komma iväg.
Måste testa det där när tålamodet tryter på morgonen :-) Speciellt med fyraåringen ;-) Bra med ADHD kurs. Väntar på info från bup om kurser, träffar. Har inte hänt nåt på fyra månader. Har överlämnat till maken att ta kontakt med dem. Får se när det blir ;-)
SvaraRaderaHm, känns igen. Jag ber numera sällan maken om sådana saker. Som hans chef sagt: Han har svårt med 5-minuters-uppgifter. De blir liksom inte gjorda. Han behöver större projekt.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att BUP bara ger infon om man frågar.
Berätta gärna hur det går med tålamodet! :)