Kompisregler

Jag går en kurs om ADHD. Strategi heter den och den vänder sig till föräldrar till barn med diagnos.

Det finns en del tid för diskussion. Det är bra, för vi föräldrar har så mycket att lära varandra. Och vi kan hitta gemensamma nämnare. En gemensam nämnare som vi upptäckt är att samtliga barn har svårt att få kompisar. Eller snarare att behålla kompisar. Vissa har fullkomligt gått till överdrift när de väl fått en kompis och därmed skrämt iväg vederbörande. Andra hamnar ständigt i konflikt med andra barn, blir utåtagerande och skrämmer iväg dem. Och barnens föräldrars rädslor och vanföreställningar om ADHD, hjälper inte heller till.... De vill förstås att deras välartade små barn, ska leka med andra välartade små barn....

Vad göra? Man kan ju tänka sig att några av oss byter telefonnummer och arrangerar att barnen träffas och kanske blir kompisar. Men det är ändå i skolan, i vardagen, som det är viktigast att ha en kompis. Eller några stycken.

Bästa sättet att göra det på? Jo, att göra som Ms dagispersonal. De hade en genomgång av "kompis-regler" med barnen. Hur man är en bra kompis. Det där går ju faktiskt att göra i skolan också. Det borde finnas kompis-regler i alla klasser, som följer med barnen under deras skolgång och utvecklas allt eftersom barnen utvecklas. Vad man gör. Vad man inte gör. Hur ofta man göra vissa saker. Vad man säger och vad man inte säger. Osv, osv. Givetvis är detta självklart för många barn, men genom att ta det med alla barn, behöver ingen känna sig utpekad. Barnen bör få det i skrift, så de kan titta igen och igen, om de inte kan dem. Så det blir tydligt. Och väldigt gärna detaljerat och med exempel. Kanske rollspela också? Jag vet ju att ämnet berörs kontinuerligt i undervisningen, och att åtminstone Ms personal ingriper direkt när en situation uppstår. Men varför inte lägga in det på schemat lite oftare? Det finns ju t o m kursmaterial. Om man googlar på "social och emotionell träning", eller skriver in de sökorden i en nätbokhandel, så finns det rätt mycket material. Jag tror att det täcker vad jag menar med "kompisregler".

Nu menar jag förstås inte att detta löser alla problem, speciellt de som uppstår när någon blir upprörd och handlar impulsivt, eller har svårt för att läsa ansiktuttryck. Det får man jobba med på annat sätt.