Av alla förändringar vi gjort och insatser vi fått, så är tveklöst kostomläggningen det som förbättrat mest för familjen. Glutenfritt + stabilt blodsocker + fiskolja, har varit en vinnande kombination.
Jag läser just nu boken: "Kärnfrisk familj så gör du!". Jag kan inte tro att precis allt som står i boken är sant (att homeopati, detox eller vaccinationer skulle påverka autism), men själva grundbudskapet är riktigt. T ex: Socker och snabba kolhydrater är beroendeframkallande och gör oss sjuka. Vi får humörsvängningar och blir irriterade, och dessutom tjocka och deprimerade på lång sikt. Blodsockerfallen utlöser stresshormoner i kroppen.
Citat från boken: "Kanske söker ni förklaringar till de dagliga grälen, men i själva verket finns den i er blodsockerhalt. Instabilt blodsocker ger vresiga, trötta, retliga föräldrar. I skön förening med gnälliga, gråtande, skrikiga, slöa barn."
För barn med ADHD som är höga på socker, så kan man lägga till "eller hyperaktiva barn". Paret som skrivit boken har själva ett barn som diagnostiserats med infantil autism. De skriver att han lämnat sitt autistiska beteende, men får återfall ifall han får i sig fel mat.
Vad äter man då istället? Jo, grönsaker, vissa fetter och proteiner (främst fisk och fågel), helst ekologiska. Ska jag vara ärlig kändes det ett tag som att det inte fanns något kvar att äta. Nu känner jag tvärt om: Det finns så mycket god och nyttig mat att äta, och det känns jättespännande att hela tiden upptäcka nya recept och råvaror. Man ska inte unna sig onyttigheter - man ska unna sig nyttigheter! Nu när jag varit utan strösocker ett tag, smakar all mat så mycket bättre. Kokt färsk svensk blomkål t ex. Den smakade ingenting i min mun tidigare. Nu är den mycket smakrik.
Om jag bara fick ge er ett enda tips, så hade det varit detta: Lägg om kosten för hela familjen. För det spelar ingen roll hur många NPF-utbildningar man gått på, hur pedagogisk man är, eller hur välvillig man är, när blodsockret dyker för lågt och man tappar tålamodet och greppet om tillvaron.... Och om vi vuxna inte klarar att bete oss under ett blodsockerfall, hur ska vi kunna kräva det av barnen (med eller utan diagnos)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar