Skalman

Igår tittade hela familjen på Bamse och Vulkanutbrottet. Jag berättade för M att jag tror att Skalman också är en fiffig aspergare. Han har ju sin mat-och-sov-klocka så han kommer ihåg och äta och sova i tid. Han är dessutom en fiffig uppfinnare precis som vissa aspergare. Och Skalman har hörselkåpor på, i ingressen, när Lille Skutt slår på en trumma. Precis som M! (M har ett par hörselkåpor i skolan, som används vid musikuppvisningar osv.) M trodde mig och såg nöjd ut när han fortsatte titta.

När Vulkanen ska få sitt utbrott så täcker Bamse för hålet med en stor sten. Det hjälper dock inte, utan vulkanen nyser upp Bamse och stenen i luften. Skalman tar fram en helikopter ur skalet och räddar Bamse. Perfekt scen! Jag påpekade för M vilken tur de hade, som hade en fiffig aspergare i gänget. Annars hade faktiskt Bamse dött. Det är ju mycket så i Bamse: Alla är bra på sitt sätt. Alla är bra på något och behövs. Alla får vara med, t o m vargen när han är snäll. Väldigt fint!

Lite senare på kvällen hände föjande: 

M tittade på mig med stora ögon och sa: "Har du velat vara aspergare någon gång?" 
"Ja, många gånger!" sa jag sanningsenligt. "Har du velat vara neurotypisk?" frågade jag tillbaka. 
"Ja, tusentals gånger, när nåt är svårt!" blev svaret. 
Jag: "Men då hade du nog inte varit så fiffig på matte. Hade du verkligen velat byta bort dina fiffiga mattekunskaper mot att vara neurotypisk?" 
M: "Nej, nej!" 

Han har ju vindkraftverk som specialintresse, och han vet att man måste vara bra på matte om man ska kunna jobba med att konstruera sådana. Sicken tur man har ibland!