Att köpa kläder

Många aspergare är inte direkt förtjusta i att gå och handla nya kläder. Vissa avskyr det verkligen. Som jag tolkar det, finns det flera anledningar:
* Många har en annorlunda perception vilket kan innebära att alla intryck på ett köpcenter "trillar på en". Maken brukar säga att han hör, ser och luktar allt när vi är ute och handlar. Han brukar säga till mig efteråt: "Såg du den och den". Men jag har inte lagt märke till det han sett. Att intrycken "trillar på en" gör att man snabbt blir trött. Och det är svårt att koncentrera sig på att leta efter nya kläder. Det blir dessutom värre i en ny obekant miljö, så det är bäst att gå i samma affärer där man varit tidigare.
* Många har en annorlunda upplevelse av beröring, vilket gör att nya kläder känns obehagliga. Och vissa kläder och texturer är extra obekväma.
* Många har svårt för förändringar. De har vant sig vid sina gamla kläder, så varför byta ut dem? De har ju funkat i så många år och är väl ingångna och därmed bekväma.
* Många har problem med motoriken, vilket gör det jobbigt att ta av och på nya kläder.
* Shopping tar tid och pengar ifrån viktigare saker som f a fritidsintressen.

Hur göra man då när de behöver nya kläder? Jo, jag har hittat ett sätt som funkar jättebra för oss: Jag handlar det mesta via internet, på H&M Rowells. Det funkar bra tack vare att de har ungefär samma basutbud år efter år. Och basutbudet finns i många olika färger och mönster. Perfekt! Jag brukar köpa många exemplar av det som killarna gillar, i olika färger. Kläderna känns likadana, men ser olika ut. Och om det är något plagg som är favorit brukar jag köpa flera exemplar av exakt samma. När Ms kläder är smutsiga, är det bra att kunna erbjuda en exakt, eller nästan likadan, ren tröja i utbyte. Och det är praktiskt att ha ett litet lager hemma, så rätt ofta köper jag kläderna även i nästa storlek.

Som jag ser det, är det bara kläder. Det hjälper dem hålla nere stressen, att kläderna känns ungefär likadana som alltid. Att de är bekväma. De har så mycket annat att kämpa med, och jag tycker att de i alla fall ska ha det bekvämt närmast kroppen. Motsatsen känns kränkande. Huvudsaken är ju att kläderna är hela och rena. 

 

Det är vi andra som har problem, när vi får för oss att de måste ha jeans, som alla andra. Utan att tänka oss för säger vi: "Du måste se ut som alla andra - passa in i mängden!" Då undrar de kanske om de även måste VARA som alla andra, vilket de ju inte kan.... Jag anser att det är bättre att stötta och stärka dem i att vara annorlunda, men jag är kanske naiv. Har ju ingen tonåring.... Fast det finns ju lite alternativ numera, som mjukare jeans.

Jag har gjort detta så länge nu, att maken inte längre behöver prova kläderna, när de kommer hem. Jag bara tvättar dem (för att få bort gifter från tillverkningen) och lägger in dem i hans garderob. Vissa kanske tycker att jag curlar honom. Men så ser inte jag det. Jag besparar honom en plåga. Det känns bra att kunna ta detta återkommande "ok" från hans axlar. Och det tar bara några få minuter av min tid, att fylla hans garderob med nya fräscha kläder (fast likadana som innan). Varför inte?

Och ska jag vara ärlig, så gillar inte jag heller att shoppa i affärer... Jag tycker också att det finns bättre saker att göra. Så jag gör likadant till mig själv. Varför inte? (Fast jag brukar förstås köpa annat än basutbudet.) Nu när jag vant mig vid att handla kläder på detta sätt, så är det svårt att gå tillbaka. En gång handlade jag över 50 plagg på 1,5 timme. Tänk så lång tid det tar och så mycket besvär det är, att leta upp så många plagg i en affär. Å inte ett enda plagg skickade jag tillbaka. (Om någon undrar, så kostar det bara 37 spänn oavsett hur mycket man skickar tillbaka. Jämför det med transportkostnaden till en affär....)