Ringmuskel och katter

Ibland får man en tankeställare om att man inte vet allt. Eller i alla fall inte bättre än sitt barn, om hans eller hennes behov.

Ms resurs hade tagit till ett knep när det var kris på toaletten i skolan, dvs när han var lite väl hård i magen. Hon visade katter på internet för honom. Då kunde han slappna av och göra det han skulle.

Först så tänkte jag att det där var ett strålande knep i skolan, men inget jag ville fortsätta med hemma. Resursen är där enbart för honom på skoltid, så då finns tiden. Däremot här hemma, så har vi inte riktigt möjlighet att sitta med honom på toaletten. Och det brukar inte heller behövas.

Så en dag när Ms resurs varit sjuk och M hållt sig hela dagen p g a det och därmed blivit hård i magen, så gick det inte alls här hemma. Han försökte en lång stund. Så öppnade han toalettdörren, tittade på mig med panik i ögonen och sa att det stack i rumpan och frågade mig om jag inte kunde berätta lite om katter. Jag erbjöd Microlax, men han stod på sig: "Jag behöver höra om katter så ringmuskeln kan slappna av." Vilken mamma säger nej i det läget? Inte jag i alla fall. Strunt samma att det var 100% psykologiskt. Det spelar ju verkligen ingen roll. Det funkade inom en minut (och ingen microlax behövdes).