Vid flera tillfällen har jag lärt mig att människor med autism/ADHD, ibland saknar en inre röst. Vad menar jag med inre röst? Jo, t ex när det är kämpigt med skolarbetet kan den inre rösten säga: "Bara fem uppgifter till, sen är jag klar. Då kan jag höra med fröken om jag får göra något roligare. Rita kanske?" Saknas den inre rösten är det lätt att man bara skriker rätt ut mitt under uppgiften, som t ex M gör: "Jag kan inte! Jag orkar inte göra hela siiiiidaaaan." fastän han mycket väl kan alltihopa. Det är tur att M har en resursperson i skolan, som sitter bredvid honom och "är" den inre rösten....
Man kan också beskriva det som att de är ute på motorvägen och kör, och får reda på att motorvägen är stängd lite längre fram. De fortsätter köra utan att se alla alternativa vägar som finns, och sen tar det bara stopp.
Jag "är" ofta den inre rösten för vissa familjemedlemmar, utan att tänka på det: "Du kan göra på det här sättet istället...." eller "Du har tre saker att välja mellan:...." osv osv. Jag har inget emot det egentligen, fastän det tröttar ut mig emellanåt. Och jag tror faktiskt att de lär sig av erfarenhet vad jag brukar säga. Rätt ofta vet de redan innan, vad jag kommer säga. Eller så kommer det samtidigt som jag öppnar munnen.
Det är väldigt tydligt med lillebror, att den inre rösten, och därmed yttre rösten, saknas. Han bits fortfarande. Ibland bits han för omotiverade saker, som när maken fick sig ett bett i axeln när något var fel med sagan. Jag har börjat att sätta ord på det han känner så mycket jag kan och begriper. Och ge honom alternativ till bitandet, f a att säga ifrån. Jag har t o m provocerat honom lite. Pussat lite för mycket på honom. När han började bli irriterad och såg bitsugen ut sa jag: "Säg till när det blir för många pussar. Säg: Stopp, nu räcker det med pussar." Och han gjorde det istället och bitbehovet försvann som med ett trollslag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar