På senaste tidens kurser har jag lärt mig hur viktigt det är att lyfta fram allt som är positivt. Och att man på boenden för autister gör "Skrytböcker" enligt Kat-kittet. Alltså böcker där det står vad personen är bra på. Det görs eftersom man helt enkelt mår bra av detta. Och de har ju så mycket att kämpa med, så varför inte lägga allt det åt sidan en stund och bara tänka på det som är bra?! Jag brukar göra det verbalt med mina barn, precis innan de somnar (den/de jag nattar). Bara berömma dem, så de kan somna med en bra känsla om sig själva.
På kursen, pratade vi även om att vissa komplimanger kan kännas förolämpande. T ex om jag säger till maken: "Tack för skjutsen! Bra kört!" Då blir han sur och frågar om jag trodde att han skulle göra dåligt. Och det blir ofta ännu värre om man berömmer personen snarare än handlingen. T ex om jag säger till maken "Du är en bra bilförare." Tyckte jag att han var en dålig bilförare innan, men har ändrat uppfattning nu? Och han vet ju själv att han är en bra bilförare, så det behöver jag inte berätta för honom. Onödigt helt enkelt. Så man får tänka efter lite innan, hur man framför berömmet.
En pappa i gruppen berättade att hans dotter mådde bra av att få berätta hur bra hennes handbollsmatch gick 3 ggr. En gång för mamman, en gång för pappan och en gång för syrran. De hade först tyckt att hon kunde vänta tills alla var samlade så hon slapp berätta om. De ändrade sig snabbt när de märkte hur bra hon mådde av att få berätta 3 ggr. Tror jag det: Varje gång kickar "välbehags-hormoner" in. Varför inte utnyttja detta? Och att vänta ligger ju inte i ADHD-naturen....
Mitt när den här pappan berättade den här historien, så gick ett ljus upp för mig om min egen pappa. Han gör ju så där: Går runt och berättar samma historia för flera olika människor. Ibland är det skryt, men långt ifrån alltid. Det kan lika gärna vara något han tycker är intressant och viktigt, som han vill förmedla. Så bra, att han själv hittat detta! Vi andra får nog ha lite tålamod...
Jag vill bara tacka för en helt otroligt bra blogg. Att du hinner med! jag är mamma till två underbara pojkar, båda med autistiskt syndrom. Min äldsta, på åtta år, är "högfungerande" och påminner väldigt mycket om din pojke. Jag tittar in så gott som dagligen på din sida och blir så glad av alla tips, kloka formuleringar och tankeställare. En stor kram och glöm inte att ta hand om dig själv också/ Lotta
SvaraRaderaHej Lotta!
SvaraRaderaTack så jättemycket! Det värmer verkligen! :) Kul att tipsen uppskattas. När jag får sådana här kommentarer får jag alltid lite extra "fart" att fortsätta skriva.
Att jag hinner, är nog för att jag måste rensa ut alla tankar ur huvudet. Det hjälper mig att skriva ner det. Okej, jag jobbar inte riktigt heltid just nu, men detta är nog faktiskt det enda jag gör med min egentid. Den lilla som finns. Och inläggen skriver ofta sig själva i mitt huvud under dagen. Tankar som dyker upp och slutsatser som jag drar. Jag tror det började med att jag var i psykoterapi och kom på hur nyttigt det var att stanna och upp reflektera över saker. Och jag tycker att det är kul också.
Stor kram tillbaka och fortsätt gärna kommentera. Jag är säker på att du kan lära mig och läsarna massor.