Translate

fredag 24 augusti 2012

Vi är med i Mat och Hälsa!

Nu i dagarna kommer följande tidning ut (på tisdag i affärerna):
http://www.matochhalsa.se/

Det är vi som är på omslaget! Jag och M! Japp, jag/vi har gjort ett tillfälligt undantag från anonymiteten. Faktiskt. Jag blev kontaktad av redaktören som frågade om vi ville vara med. Efter lite funderingar, så kom vi fram till att vi ville stå för detta fantastiska som hänt i vår familj: Vi mår alla bättre utan gluten och socker! Och vi vill dela med oss.

Tanken är självklart att hjälpa, de som blir intresserade. Jag VET ju hur jobbigt det kan vara i en NPF-familj. Har varit där. Är det inte längre. Okej, jag påstår inte att någon är botad. Nej, autismen och ADHDn finns kvar, fast i betydligt mildare form. Vet inte ens om jag vill bota autismen, för med den följer otroliga förmågor. Men jag vill självklart att mina barn ska må bättre.

Jag tjänar inga pengar på detta. Är själv inte ansluten till någon organisation, och rekommenderar därför heller ingen. Det var Ms psykiater på BUP som tipsade oss om att ta bort gluten, socker och färgämnen. Läs en intervju med henne i tidningen! Faktum är att man via samråd med BUP/HAB kan göra rätt mycket själv, utan att det behöver kosta en massa pengar. Okej, glutenfritt bröd är lite dyrare, liksom glutenfri pasta. Andra sidan behöver man varken äta bröd eller pasta, som dessutom inte är så särskilt näringsrikt och mest innehåller kolhydrater. Det går lika bra, eller till och med bättre, att byta ut mackor mot ägg och makrillfilé och pasta mot fullkornris eller varför inte broccoli och en sallad? Okej, även det lite dyrare. Andra sidan köper ni kanske inte längre kex och godis? Och så får ni en bättre produkt.

Jag tjänar alltså inte en enda krona på mina bloggar, eller att "träda fram" (tillfälligt!). Jag har en annan karriär. Och allt är inte pengar här i livet. Jag får så mycket tillbaka i form av kommentarer på bloggen, att det är "lön" nog. Jag gör detta, för att jag  själv fått erfara det bottenlösa hålet med hyperaktiva ungar som inte mår bra. Jag VET hur jobbigt och tufft livet kan vara i en NPF-familj. Det är inte rätt. Ni förtjänar ett bättre liv, om ni har det så. Kanske är det möjligt även för er, om ni lägger om kosten lite? Jag garanterar dock inget, för autism- och ADHD-symptom verkar ha flera olika orsaker (se intervjun med psykiatern). Men jag tänker, att det kan vara värt för er att försöka under några månader och se vad som händer. Det innebär lite bök, men det finns mycket att vinna. Vi går ALDRIG tillbaka. Sönerna mår så pass mycket bättre.

Jag tänker passa på att be er som läser att INTE sätta ut mitt namn på nätet någonstans. Det är självklart mycket trevligt om ni vill länka hit till min blogg, från facebook och era bloggar. Gör det! Det är en öppen blogg och jag vill ha läsare. Men gör det då, utan att sätta ut mitt namn. Jag ska snart söka nytt jobb, och tyvärr förstår inte alla arbetsgivare, vilken kompetens man utvecklar som förälder till annorlunda barn. Jag vill därför fortsätta vara anonym på nätet. Jag ber er alla att respektera detta. Gör ni det för mig, så lovar jag att fortsätta vara frikostlig med tips och svar på frågor här i bloggen. :) Våga fråga och kommentera! Det tycker jag bara är trevligt! Tillsammans är vi starkare!

Jag vill säga några ord om medicin: Jag är INTE emot ADHD-medicin rent generellt. Jag känner tvärt om många vuxna, som säger att den gett dem ett fungerande liv, nu äntligen. Att medicinen är räddningen för dem. Vi medicinerar inte M, för att vi anser att han mår bäst just nu, utan. Jag tänker så här: Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Valet är förstås fritt! Jag tror på välinformerade val, så därför vill jag sprida informationen om gluten, främst från psykiatern. Och jag har dessutom själv jobbat på läkemedelsbolag i 10 år, så jag är inte emot läkemedel rent generellt.

Och jag vill inte heller lägga skulden på någon som inte orkar lägga om kosten. Jag vet att matlagning tillhör något, som kan vara svårt om man själv har drag av NPF. Att det är svårt att planera matinköp, läsa recept, hitta i köket bland mat och kastruller, svårt motoriskt osv, för många. Jag känner några vuxna med NPF som behöver matlådor från andra, för att få i sig nyttig mat. Jag önskar inte att någon människa ska känna sig dålig av reportaget eller vad jag skriver. Jag är själv neurotypisk (s k "normal" vad det nu är), och vet att de allra flesta människor gör så gott de kan, speciellt för sina barn. Även du!

Jag håller just nu på att sätta etiketter på mina inlägg. Det är inte helt klart än, men glöm inte att ni kan använda sökfunktionen i bloggen, längst upp till vänster. Den funkar utmärkt. Och fråga med en kommentar, om det är något ni undrar men inte hittar.

Nedan är några inlägg jag skrivit om kost och gluten.

Våra förbättringar, mer i detalj:
Många förbättringar för M på kort tid
Lillebrors förbättringar
Ms förbättringar i november 2011
Om LCHF och fiskolja

Om forskning kring kost och gluten:
Veteberoende och stenålderskost
Mina funderingar kring koststudier

Några fler länkar:
Boktips: Energibarn
Jämnt blodsocker och distraktion


16 kommentarer:

  1. Kul att få se hur ni ser ut. Åh, vad jag älskar Ms långa hår! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Han försöker se ut som Bon Scott, avlidne sångaren i AC/DC alternativt ha hår ner till knäna. ;P

      Han är väldigt lik mig som 8 år, i det där håret....

      Radera
  2. Vad kul!
    Jag har blivit kontaktad av samma tidning och dyker antagligen upp i ett senare nummer. Har inte gjort intervjun ännu.
    Det ska bli jättespännande att se er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande. Alltså hm, jag kan ha haft lite att göra med det där.... ;) Jag var inne på din sida och såg dina fina bilder på mat, och tipsade dem att de skulle titta där. Ursäkta, det bara föll bort att skriva det till sig. Självklart borde jag nämnt det för dig. Förlåt!

      Kul att du ville vara med! :) Då känner jag mig inte dum som tipsat utan din vetskap. (Jag tänkte, att annars får du bara säga nej.)

      Radera
    2. Ja ha! Det var ju roligt att de verkligen kontaktade mig. Tack så mycket.

      Radera
    3. Vad kul att du tycker så! Det ska bli jättespännande att läsa, när den tidningen kommer ut. :)

      Radera
  3. Ska jag rusa o köpa på tisdag:-)

    Vill passa på och tacka för att du delar med dig så generöst av er vardag. Har en sjuårig (snart) son som ska utredas för NPF. Vi vet inte vad ännu men ev lutar det åt ADHD. Jag brukar gå in på din blogg när livet känns tufft. Har jag tur har du skrivit något nytt inlägg, annars funkar det alltid att läsa gamla. Oavsett vilket känns livet alltid lättare efter en stund "här".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden Ces. :) Men trist att du har det jobbigt. Du får gärna skriva förslag på sånt som du saknar i bloggen och vill läsa om. Jag kan inte garantera att jag kan svara, men man vet aldrig. Kanske nåt jag bara inte fått inspiration till, som du kan ge mig? Inläggen blir oftast från hjärtat - det som händer här för tillfället. Det märks kanske, eftersom det är rätt olika inlägg från gång till gång. ;)

      PS. Adda mig på facebook, om du har lust och det passar med hur du använder facebook. Vi kan säkert stötta varandra när livet känns extra tufft. Och så har jag lite trams där, barnens söta kommentarer och så, inte så tunga saker som här. Annars ses vi här!

      Kämpa på! Tror det blir lättare för dig när utredningen är klar och du får gå kurser osv. Och träffa andra föräldrar.

      Radera
  4. Tack för de orden! Nu peppade du mig ännu en gång;-)

    Vill gärna adda dig men vad söker jag på. Har ingen koll på vad du heter mer än Mikaela och hittade dig inte som "Aspergermamma".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gillat på Mat & Hälsas facebooksida nyligen. Vill inte skriva ut efternamn här, som du förstår....

      Tar kanske bort dessa inlägg sen, när du hittat mig. ;)

      Radera
    2. Och efternamnet står i papperstidningen.

      Radera
  5. Håller just nu på att lägga om kosten här hemma till gluten och sockerfritt. Helst mjölkfritt med men just nu så fungerar yoghurten och grädden lite life-savers stundtals. Hur svårt kan det va? EG??!! Visst måste barnen få protestera men nån måtta får det väl ändå vara kan man tycka. Hur va det för er i början när ni ändrade kost? Stora protester? Tips att dela med dig?

    Ska köpa tidningne och läsa! Ska bli kul!

    Ha de gött! /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra Anna! Ska jag vara ärlig, så är det där faktiskt svårt. Så klanka inte ner på dig själv för mycket. ;)

      Det som har funkat här, är att FÖRST hitta alternativ på saker som de kan äta istället. Typ makrillfilé/sardiner i burk, kokta ägg, äggröra, havregryn-russin-o-vattenbladning, gluten-socker-o-mjölkfria muffins, pannkakor som är fria från mjölk och gluten, etc. Sen när du hittat ett par saker som de äter så slutar du köpa hem det du inte vill att de ska äta. Sen när de frågar efter yoghurten, så öppnar du kylen och visar att den är slut. De blir sura, du lovar att skriva upp det på inköpslistan och handla. Sen antingen glömmer du, eller så "var det slut i affären". Okej, inte ärligt och det funkar nog inte på äldre barn, men det är vad som funkat här.

      Trevlig läsning! :)

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  7. Men Gud vad snygg du är!!! Nu får jag hopp! Har haft en riktigt jobbig tid med vår son nu, och en av de egoistiska funderingarna har varit: kommer jag bli tjock och ful nu av all sömnbrist, avsaknad av träning på grund av orkeslösheten och den ständiga tidbristen efter flertimmarsnattningsrna...
    Nu vet jag bättre!! Återigen, tack!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, tack! :) Du kommer inte hinna äta och bli jättesmal. Skojar! Det är nog individuellt. Jag hade nog faktiskt lika gärna kunnat äta mig stoooor.

      Jag har jobbat hårt med KBT på att komma på mitt störda ätbeteende: Äta som tröst, för belöning, av tristess, för att bli pigg, av gammal vana osv. Farligt! Har inte alltid varit lika smal. Vägde faktisk mer innan nr 1, än ett halvår efter nr 3. Och sen kom jag på att ja varit sockerberoende hela livet. Men då hade jag redan gått ner i vikt efter sista graviditeten. Men det var en plåga att göra det...

      Radera