M har en törstig hand, säger han: "Det känns i handen som precis innan man dricker när man är jättetörstig." Det kallas tics och är vanligt bland aspergerbarn. Det han beskriver är ett behov eller tvång att konstant röra vid handen/händerna. "Det drar och sparkar i blodkärlen" säger han. Vad det beror på vet man inte och det finns inte heller någon medicinering som funkar. Det har alltid varit så där, enda sen han var 1,5 år i alla fall och ville bära armbandsur så han kunde gå och vifta med flärpen på det. Numera vifta han helst med snören.
Naturligtvis är det svårt att leka samtidigt, så vi jobbar med att försöka minimera viftandet och helst bli av med det helt, men det är så otroligt svårt. Om vi gömmer alla snören får han panik. Och han hittar hela tiden nya saker att vifta med: strumpor, papperslappar, pinnar, löv, maskrosor, spagetti etc etc. Min man jämför det med knark, eftersom han tycker att M blir mindre kontaktbar ju mer han viftar och att viftande leder till mera viftande. Eller så viftar han mer när han är ofokuserad och trött och behöver vara i sin egen värld en stund, jag vet inte riktigt. Det är vad de säger på barnhabilitieringen i alla fall - att han hämtar kraft där och måste få fortsätta vifta en liten stund.
Sättet vi jobbar med, och som vi fått av barnhabiliteringen, är att jobba med ett bildschema. Där lägger man en bild för varje aktivitet under dagen och vifta med snöret finns med där. Enligt teorin ska barnet då klara av att vänta med viftandet för att det får veta att "snart, efter att vi gungat, får jag vifta en stund". Och det funkar rätt bra, i alla fall i skolan. Han viftar bara på rasterna.
Det här är nog det allra svåraste vi brottas med just nu, för vi vill verkligen att han ska sluta vifta, både för hans utveckling och för att han ska passa in bland kamraterna. Men det är en balansgång, för ofta skuldbelägger han sig själv: "Försvinner det törstiga om man hugger av handen?" Sånt är givetvis otroligt jobbigt att höra. Jag brukar säga att det nog försvinner när han blir äldre, så lugnar han sig lite. Men det vet vi inte... Och vi som inte har "törstiga händer" vet ju inte hur det känns. Man får vara lite ödmjuk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar