Ända sen M var mycket liten har han hatat rött och älskat blått. "Måla den blå!" har vi hört tusentals gånger. Ska jag vara ärlig har jag länge tyckt han varit tramsig och trott att det bara var en fix idé. Det var bara för några månader sen som han förklarade att rött lyser väldig starkt för honom och t o m kliar i hans ögon. Dessutom har maken hört samma sak från en vuxen kompis. Alla andra färger går bra, t o m rosa, orange och lila som alla innehåller rött. Vem vet egentligen att vi andra upplever färger likadant? Det är ju något som sker i hjärnan när den tolkar ljusets våglängd, som aldrig går att mäta. Det som du upplever som rött, kanske jag upplever som blått?
Detta tycker jag är ett bra exempel på att man måste vara väldigt ödmjuk mot honom och alla andra aspergare. Visst tänker jag pusha honom att bli sitt yttersta, men det behövs en hel del fingertoppskänsla för vad man ska försöka förändra och vad man bör låta vara. Han kan lära sig leva med att rött kliar i ögonen, men själva faktumet att det kliar går inte att ändra på. Rött är ett exempel på något som han behöver klara av (eftersom rött finns överallt i samhället), men vi ska inte tvinga på honom för mycket. T ex så behöver vi ju inte fylla hemmet med röda inredningsdetaljer. (Vi tycker dessutom heller inte så mycket om rött, även att det inte kliar i våra ögon. Ja, vi är ju hans föräldrar...) Han kan få ha det lite extra vilsamt för ögonen i sitt hem, så orkar han med det röda överallt i samhället bättre. Därmed inte sagt att vi ska ta bort allt rött "smått" som redan finns här, för just nu klarar han av det och säger inget om det.
Vad är det mer som "kliar"? Vi vet att handen är "törstig" och att han har svårt för vissa saker som att blanda mat, ha på sig stela kläder och höga ljud, men finns det något mer? Vi behöver få veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar