Translate

fredag 29 oktober 2010

Att jämföra två bilder

Min man (som själv erkänner att han har många aspergerdrag bl a minne för detaljer) och jag hade precis en diskussion som jag vill dela med mig av. Av en händelse började han prata om att hans ögon är lite assymetriska och att ögonbrynen sitter på lite olika höjd. Jag hade inte tänkt på det förut. "Titta!" sa han och började hålla  för ett öga i taget. "Vad gör du?" sa jag märkbart irriterad. "Jag kan ju inte jämföra när du gör så där!" Jag tyckte han var helt knäpp, för hur kan man jämföra om man inte ser båda ögonen samtidigt. Sen förklarade han: "Det blir för mycket detaljer. Först memorerar du hur det ena ögat ser ut. Titta på det här ögat och memorera i mm hur långt det är mellan ögonfransarna och toppen av ögonbrynet. Sen tittar du på ögonformen och memorera den. Titta nu bara på det andra. Visst ser du att det högra ögat är lite rundare och att ögonbrynet sitter högre." Ja det gjorde jag efter ett litet tag, men gud vilket ansträngande sätt att se det på. Och jobbigt för mig att hålla de små detaljerna i minnet. Visst har jag ett väldigt välutvecklat bildminne, men detta var för mycket även för mig. Det enklaste för mig är att se båda ögonen samtidigt och sätta hjärnan i "finn-fem-fel"-läget, titta först på båda ögonbrynen, sen ögonformen osv. Jag ser på några få sekunder om det ena ögonbrynet sitter högre än det andra, och tror att de flesta andra neurotypiska gör det också. Ögonformen tar lite längre tid, men det går mycket fortare om jag ser båda ögonen samtidigt. Ser jag ett i taget får jag titta om och om igen. Vi ser och minns på olika sätt han och jag, men inget är fel. Båda sätten funkar ju.

Sen avslutade han diskussionen med en typisk aspie-kommentar: "Jag minns alla små detaljer tydligt, så jag kan jämföra bilderna. Jag vet t ex vilket av dina ögon som är rynkigast." Hm, vilken fru vill höra den kommentaren från sin man? Men jag är van. :) Några dagar innan vi gifte oss provade jag brudklänningen och frågade hur jag såg ut. Jag var gravid i vecka 26 och hade gått upp några kilon. Han svarade: "Ja vitt är inte riktigt din färg..." (Vitt förstorar! Det visste vi båda två.) Han brukar vara rätt bra på att komma med smidiga svar, för han är väldigt socialt kompetent, men ibland slinker det ur honom någon sån här kommentar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar