Vi lyssnar inte på "likadan-kink" i den här familjen. Vad är det? Jo, när M vill att något ska vara "Exakt, exakt, EXAKT likadant som innan". Han har svårt för förändringar. "Kan vi ändra tillbaka det?" säger han med panik i rösten så fort vi ändrat något. T ex, ska den blommiga kannan stå på exakt samma ställe på bokhyllan, med handtaget vänt åt samma håll som innan. Ni kan ju tänka hur det blir i en småbarnsfamilj om allt ska vara "Exakt, exakt, EXAKT likadant som innan". Lägg då till att vi bor i ett hus vi renoverar (i snigeltakt men ändå)...
Vi har två vägar att gå: 1) Försöka ha allt så likadant som möjligt eller 2) försöka vänja M vid förändringar. Vi har valt det sistnämnda och det har fungerat över förväntan. Hur? Jo, genom att använda hans starka logik, ge tydliga exempel och en lögn. Lögnen är att vi lovar ändra tillbaka ifall han inte vänjer sig och tycker att det är en förbättring. Men det gör han alltid! Lögnen fungerar som en trygghet i stunden då förändringen känns som jobbigast.
Det exempel jag brukar använda mest är vår trädgård (där vi spenderat en stor del av denna vackra höstdag). Jag kommer aldrig glömma när maken tog bort den gamla torkvindan och fyllde igen sumphålet som hörde till. M var så upprörd och ville att vi skulle gräva dit ett exakt likadant sumphål och sätta tillbaka torkvindan igen. Detta påminner jag M om, när han har ett "likdan-kink". "Om vi inte hade vågat något nytt i trädgården, hade vi haft studsmattan, gungorna, sandlådan, hammocken, trädäcket, smultronen, klätterställningen med rutschkanan eller kojan?" "Näe" säger han och jag fortsätter: "Då hade vi bara haft en gammal torkvinda. Vilken tur att vi vågade något nytt! Eller ska vi ta bort alltihopa och sätta dit torkvindan igen?" Och det går in: "Näe", säger han och tittar på mig som om jag vore tokig. Den logiken biter på honom och han vågar testa något nytt, gång på gång! Och under den senaste tiden har jag inte behövt dra det här exemplet längre utan han vågar testa nytt på egen hand.
Varför det är svårt för honom? Jo, han har överkänsliga sinnen, dvs han hör och ser allt väldigt starkt på en gång. Alla intryck trillar på honom. Han lägger märke till kannorna högst upp på bokhyllan varje gång han vänder huvudet ditåt - inte som jag som bara lägger märke till dem då jag dammar. Inte konstigt att det är skönt om allt är likadant från gång till gång då! Men verkligheten är inte sådan. Han måste klara av att leva i en föränderlig värld!
När jag läser detta gamla inlägg, så inser jag att jag borde lagt till att man givetvis kan sträva efter att ha det ordnat och så likadant som man mäktar med. För detta med överkänsliga sinnen, är inget som man kan träna bort. Det blir definitivt inte bättre för att man med flit ändrar på saker. Lönlöst och inte så snällt....
SvaraRadera