Idag var en riktigt bra dag. Jag blev uppringd av två personer från habiliteringen. Den första var kuratorn angående ADHD. Hon skrev utan tvekan en remiss till ADHD-teamet. Skönt! Det verkar som att de brukar göra så när föräldrarna är oroliga. Hon var medveten om att vi hade berört frågan tidigare, men sa att vissa delar av autismen visar sig på samma sätt som ADHD. Det jag tänkte för mig själv är, att om vissa autister uppvisar samma symptom som ADHD medan andra faktiskt har det, borde väl den saken utredas per automatik? Som det är nu verkar det bara finnas två olika team och de kan bara sina egna områden. Det behövs experter på både och för att veta skillnaden!
Den andra som ringde var arbetsterapeuten. Hon skrev ut en klocka med blinkande lampor direkt över telefonen. Det kan alltså gå snabbt! Och sen bokade vi en tid då hon kan titta på hans problem med finmotoriken. Om handen bara viftar, så blir det nämligen inte så bra när man skriver och målar...
Nu i efterhand så är det bara att konstatera att Ms fröken hade rätt när hon lite diskret sa till mig: "Min erfarenhet är att det händer inget förrän föräldrarna trycker på. Ett litet tips..." Jag tänker på de barn där föräldrarna stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen i vitögat. Det är verkligen inte rätt att det ska vara så. Dels ska man inte behöva trycka på så som jag gjort. De borde lyssnat första gången jag sa något, inte tredje och när föräldrarna inte trycker på ska skolpersonalen kunna göra det i deras ställe. Barnen är viktigast och de behöver stöd oavsett om föräldrarna inser eller inte. Speciellt då de har föräldrar som inte inser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar