Man hör ibland i media att vissa våldsbrottslingar har Asperger. Det är då lätt att tänka omvänt och göra en felaktig slutsats: Aspergare = mer våldsbenägna. Det är inte fler våldsbrottslingar bland aspergare än bland oss neurotypiska, säger forskningen och jag tror på den. Läs själva:
http://www.dn.se/insidan/forskaren-ingen-bevisad-koppling-till-vald-1.1117508
Jag känner rätt många vuxna personer (främst män) med tydliga aspergerdrag, och ingen av dessa är våldsbenägen. Tvärt om är många av dem rädda för våld. Inte så konstigt rent logiskt, om de har svårt att tolka andra människor. Ska man vara bra på att slåss måste man snabbt kunna förutse vad motparten tänker göra härnäst!
När det gäller min lille kille, så är han också rädd för att slåss. Han slår inte ens sin lillebror som biter honom varje dag. (Lillebror och bitandet som vi inte lyckas får bukt med, är ett helt kapitel för sig...) När M var liten och de andra barnen på dagis tog hans leksaker, sa han inte ett knyst utan lät dem bara ta dem. Vi brukade öva honom att säga ifrån och ta tillbaka leksaker, men det hjälpte inte. Nu peppar vi honom att putta undan sin lillebror när han börjar bitas, men det går inte så bra - han försvarar sig ändå inte tillräckligt. (Givetvis försöker vi att alltid ha koll på lillebror, vår lille krokodil, men med tre barn så går det inte alltid tyvärr. Och det går väldigt snabbt när han biter till, så det är inte alltid man hinner fram fastän man är 1 meter ifrån dem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar