Vi har kommit på ett jättebra knep som kan användas i rätt många situationer då han är missnöjd och/eller otrygg och på väg att få ett utbrott: Det är att använda logiska resonemang som inte går att argumentera emot. (Han har väldigt väl utvecklad logik.) Han upprepar det vi sagt, funderar lite och kommer på att det stämmer och lugnar ner sig märkbart. Hur i detalj? Jo, vi använder att vad han än är missnöjd med, så kan det alltid vara värre. Vi ger honom ett nytt perspektiv. Det låter kanske grymt, men läs följande exempel så förstår ni:
1) Han har alltid bara velat dricka från en blå mugg. Numera funkar de flesta färger, eftersom: "En gul mugg är mycket bättre än ingen mugg alls."
2) När han vaknar och är upprörd för att han låter lite kraxig säger jag lugnt: "En stum människa hade säkert blivit jätteglad för din kraxiga lilla röst."
3) När han vill hugga av sig sina "törstiga händer", säger jag: "En människa som inte har några händer alls, hade nog blivit jätteglad för dina törstiga små händer. Titta så mycket bra de går att använda till!"
4) När han börjar prata om att min morfar har dött eller att han själv ska dö så säger jag: "Det var väl bättre att min morfar fick leva och dö, än att han inte fick leva alls?! Han hade ett jättebra liv." och "Alla människor och djur som lever kommer att dö någon gång. Det är väl bättre att du finns nu och ska dö sen, än att du inte hade fått finnas alls?!"
Jag tror att detta funkar på de flesta barn som förstår logiska resonemang, men att det skiftar hur mycket man kan berätta om obehagliga sanningar (t e x att det finns människor utan händer). Man måste absolut ha lite fingertoppskänsla så man inte gör dem mer upprörda! Och naturligtvis får M sörja att han har "törstiga händer" och att han ska dö, men inte när han är 6 år och nästan har panik för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar