Translate

söndag 16 december 2012

"Skit i disken! Läs en bok istället!"

Man får ofta höra och läsa kommentarer som: "Skit i disken! Läs en bok istället!". Alltså det är något av de dummaste råd som folk kan ge mig.  

Det förutsätter att:
  1. jag har någon som tar disken åt mig, om jag struntar i den. Okej, maken kan naturligtvis diska och det gör han också ibland. Jag kan alltid be honom, och han gör det. Men eftersom det är betydligt jobbigare för honom, i och med att han aktivt måste tänka på varje moment han gör, har vi den arbetsfördelningen att jag tar disken.
  2. jag har mer tid än vad jag har. Det är inte så himla mycket tid jag har över. Om jag ska få undan disken innan nästa måltid, måste jag oftast passa på.
  3. jag tycker att det är väldigt jobbigt att diska. Det gör jag inte. Och vi har diskmaskin. Det är avkopplande att röja köket om jag får lyssna på något intressant föredrag samtidigt. Jag har diskningen automatiserad, så händerna går nästan på autopilot.
Några av de som kommer hit ibland, tar förstås disken åt mig. Men de säger aldrig så. De bara ställer sig och diskar. :) Det frigör inte så mycket energi (eftersom diskningen inte är så jobbig för mig), men tid som är guld värd. Tid som jag inte räknat med och som jag sällan har. Jag kan lägga mig tidigare, röja ett område i huset som grott igen och dränerar mig på energi, t ex. (Tack syrran, mamma, avlösare J, med flera! Ni vet vilka ni är....)

Däremot tycker jag om när folk säger: "Glöm inte att vila dig lite också. Ta en stund och koppla av lite." Det behöver jag verkligen höra. Jag behöver varva ner emellanåt. Jag har annars lätt för att städa tills jag stupar och det är farligt, när man varit så nära att gå in i väggen som jag har varit. Vissa saker kan naturligtvis vänta, som kladdet på köksluckorna. Jag får mindre dåligt samvete för att jag sitter här och bloggar, när folk påminner mig om att jag måste ta det lugnt ibland. Oftast hinner och/eller orkar jag antingen städa något område i huset, eller blogga. Inte både och. Ibland läser jag förstås en bok istället.

Kommentaren med disken gillar jag alltså inte, för att den innefattar något av det som man måste göra, för att livet här hemma ska funka. Det är betydligt jobbigare att laga mat i ett stökigt kök, än i ett städat. Jag är övertygad om att jag hamnar på minus, så fort jag missköter köket. Det är helt enkelt inte värt vilan som bokläsningen ger. Och då ska ni veta att jag verkligen njuter av att läsa böcker, och helst faktaböcker om barn/autism/ADHD. (Ja, jag är kanske lite konstig?)

Ja, fast disken var ju bara ett exempel. Det kunde lika gärna ha varit tvätta, plocka leksaker, eller laga mat. Saker som också måste hållas under kontroll, för att livet inte ska bli jobbigare än nödvändigt. Det är inte kul att behöva leta igenom alla tvätthögar efter ett par rena byxor gånger 3, på morgonen innan skola och dagis börjar. Och gror ett rum igen med leksaker snubblar barnen och det kan inte starta några bra nya lekar på egen hand. Och ligger man back med matlagningen, blir det blodsockerfall gånger 3 (de manliga familjemedlemmarna - lillasyster går själv och tar en riskaka).

Vad vill jag då säga med detta inlägg egentligen? Jo, att jag faktiskt fått dåligt samvete när folk sagt så där till mig om disken och dylikt. Det låter rätt tramsigt nu när jag tänker efter. Men när jag varit pressad och inte funkat så rationellt, har det blivit sten på börda, att jag inte kunnat koppla av förrän det värsta är röjt. Inte ska man ha dåligt samvete för att man håller "familje-skutan" flytande! Det är naturligtvis inte heller avsikten, när sådana kommentarer sägs. Dylika kommentarer sägs naturligtvis alltid av välvilja, dock av okunskap av folk som inte levt lika pressat som mig.

10 kommentarer:

  1. Hej! Jag hittade dub blogg på Facebook, kopplad till Npf-bloggarna.

    Det var mkt om disken :) Här hemma, vi är 4 st. Två pojkar 5 och 7 år samt maken och jag. Lille pojken har 'lindrig' utvecklingsstörning men ska utredas inom autismspektrat. Stora killen tror dom har ADHD. Mannen är aldrig utredd, men stora killen är väldigt lik honom (hur han är/tänker) som pappan (maken). Mig kollade dom för 2 år sedan och jag har ingen ADHD, men jag har okoncentration och behöver veta innan vad som ska hända. Inte så lätt med familj och jobb, men eftersom jag har en familj med liknande behov så fungerar det hyffsat bra. Disken...den tar jag för jag måste ha ordning i köket innan jag gör nästa grej. Hinner jag inte på dagen så gör jag det innan jag går och lägger mig på kvällen för då vet jag att det är ok nästa dag. Jobbet..jobbar på en skola med funktionshindrade och där är det ett måste med schema. Så det räddar tillvaron.

    Fortsätt blogga, jag kommer läsa!! God Jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Nina! Och mycket trevligt att du ger dig till känna och berättar vem du och dina närmsta är. :)

      När jag läser om dig så funderar jag på om du kan vara aspergare, om du ursäktar att jag skriver det rent ut. Det vet du ju själv att det där med behov av schema är ett autismdrag. Fast egentligen tror jag att alla människor behöver ett tydligt schema. Vi andra har det i huvudet. Har man autism/ADHD, har man det inte lika tydligt i huvudet och behöver det därför på papper. Och det är ju ett kontinuum, det här med NPF. Man kan ha några drag, men inte uppfylla kriterierna. Det är skönt att läsa att ditt liv verkar funka. Det är så det ska vara oavsett! Alla har rätt till att ha en miljö som fungerar och ett jobb.

      Jag tänker att många kvinnor missas, och det är väldigt synd, eftersom alla mår bra av att få veta vilka de är, tror jag. Svenny Kopp har gjort mycket forskning på kvinnor om du vill googla, men det vet du säkert. ;)

      Vi vilket fall, stort välkommen hit och kommentera gärna igen! Trevligt att ha dig här, som sagt! God jul till dig med! :)

      Radera
  2. Jag har också fått sådana kommentarer, och tyvärr så blir det ju inte bättre med disken senare, det måste ju göras för alternativet är ju värre, med att det luktar illa och att man inte kan laga mat. Fick höra på BB, sov när barnet sover, den var också bra, nu var det ju så att vårt barn sov inte...men för det fanns ingen manual, hur får man någonting gjort med en förlamande trötthet och ett nyfiket barn? Livet är för härligt ibland....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller hur! M hade kolik sina 4 första månader i livet, och sov inte mycket alls och jag minns hur det var fastän det var 8 år sen. Svaret är att man får nog inget gjort, om man inte kan turas om eller har hjälp från släkten. Kolik och sömnbrist, är sånt man måste erfara för att förstå. Men jag ska inte klaga. Alla barnen sover numera rätt bra.

      Radera
    2. Ha ha, va skönt att höra att du efter 8 år kom ihåg hur det var, vår son började sova för ca 7 månader sedan och min kropp tror fortfarande att jag ska gå upp. Visst, det blir ju någon gång per natt, men inte som det var, tack och lov. Men det var ren tortyr. Hm, min man hjälper till rätt så mycket, men vi har tyvärr inga släktingar, så det har varit tungt, med nattvak och ingen hjälp, det har varit svårt när ens son har vaknat mellan 6-8 gånger per natt, då måste man dela nätter och samtidigt jobba, så det har varit två zombies här hemma ;) Men som sagt, det ljusnar....

      Radera
    3. Ja, det gör jag tror jag. Jag minns hur det kändes när klockan var 3 och M äntligen hade somnat. Jag ställde mig och borstade tänderna och hoppades på att få sova lite. När jag hade borstat färdigt hade han vaknat igen.

      Och jag minns de 3 gånger då han inte somnade förrän klockan 7.30 på morgonen, dvs var vaken hela natten.

      Jag minns också hur jag laddade tvättmaskinen mitt i natten och tänkte: Trycka på knappen hinner jag alltid, hur jobbigt det än blir imorgon. Man kan givetvis lägga ner bebisen och låta den skrika några sekunder medan man startar en tvättmaskin. Men stressen man får inombords gör att man inte gör det.

      Även lillasyster har haft problem. Behövde hjälp med att bajsa mellan hon var 3-4 månader och 1,5 år. Hon var stundstals som en kolikunge och det ett helt år. Hon hade mycket magknip på kvällarna, och somnade sent och vaknade mitt i natten några gånger. Lätt till att lillebror alltid somnat kring 21-22 och M under en period vaknade mellan kl 5-7. Det var många tuffa nätter då. Maken kom dessutom inte upp på mornarna, så jag har tagit det själv. Vi har inte haft någon hjälp av släkten med detta. Förvånande hur mycket man klarar egentligen. Det är tortyraktigt, verkligen.

      Skönt att det ljusnar för er.

      Radera
    4. Oj oj, det var tufft med två nattugglor, det är i och för sig därför vår son är ensambarn än så länge ;) att man inte ännu känner för fler vaknätter=syskon. När man är vaken hela nätterna så kan man snudd på strypa varandra, det är tur att man är för trött som par så inte ens det orkar man, ha ha. Från början sov han inte pga för lite mat, men nu är det mer som lillasyster, att han vissa nätter har jätteont i magen, och då är det tufft, när de skriker rakt ut av smärta. (För vår del är det allergi av något slag som gör det, men just nu vet vi inte vad). Hittills har vi kommit på vad det är relativt fort, men vad det är just nu, har vi svårt att greppa, det är säkert något som hör julen till, men det är ju så mycket som är nytt i dessa tider med kryddor och mat. Ja, usch för att ta vaknätter aldeles själv, fy, det ryser i kroppen på mig, de första månaderna med lillen gjorde jag också det, tyckte synd om maken som skulle jobba, men det var inte hållbart, vi måste bara hjälpas åt, jag hade fått psykbryt annars, för jag kunde inte vila på dagen, har aldrig kunnat det, vissa kan ju somna till nyheterna och så, men jag behöver ligga i en säng för att sova/vila, inte praktiskt när man skaffar småbarn ;)

      Radera
    5. Hehehe, ja vi får väl skylla oss själva. Alla 3 är dessutom planerade. Lillebror var en sån söt liten lugn bebis när han var 9 månader och jag blev gravid igen. Med flit alltså. Fattar inte att tiden och orken fanns. ;)

      Jag känner igen det där med sömnbristen. Lägg då till skrik*3 i överflöd. Man kan säga att det är tur att vi hade 5 år utan barn, före de kom....

      Känner igen det där med att turas om. Maken skulle egentligen pluggat när M var liten. Men vi bodde i en lyhörd lägenhet på den tiden, så han kunde självklart inte koncentrera sig. Det blev inte många poäng den terminen. Jag har turen att kunna sova på dagen. Vill helst inte, men det funkar som nödlösning.

      Har ni testat att ta bort komjölk? Jag är övertygad om att det är det + kanske gluten som gjort magknipen med mina små. Eftersom M hade kolik och svarade på mjölkfritt, alltså att jag inte åt det när jag ammade, så slutade jag med mjölken innan de andra två föddes och åt mjölkfritt de 4 första månaderna när jag ammade. Ingen av dem hade kolik. Lillasyster fick problemen efter den tiden, när avföringen blev fastare. Uttömningsreflexen funkade inte.

      Radera
  3. Vi har inte gluten o mjölk på vår sida av släkten, så den natten han sov bäst var när jag gav honom ren grädde ;) men jag tyckte inte jag kunde fortsätta med det. Det är lite konstigt med honom, för får han bara välling och näringslösning, båda har mjölk i sig, så sover han bäst, men så fort det blir mat, och att han hittar något han gillar så han äter en del, så får han ont i magen, tröstlöst många gånger, men vi hoppas på en lösning snart.

    Oj, jösses, att ni fick till det efter 9 månader, då måste lillebror ha varit lugn, mja, fanns inte ens på kartan vid den tiden, ha ha, vi skojade om det då, att hur får folk till det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan det vara så att han sväljer luft när han äter? Både lillebror och lillasyster har gjort det, och man märker det på att magen är svullen och att de pruttar lätt om man skjuter upp benen mot deras magar. Har du funderat på ägg?

      Hehehe, har man ändå sömnbrist så..... ;)

      Radera